.jpg)
Idag åker jag hem till Stockholm. Jag har bokat biljetten och väskan står packad och klar i min barndomshall. Och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på ungefär samma tid för några år sedan. Då hem var Uddevalla och känslan jag hade i min kropp för att åka tillbaka var så ångestladdad att jag nästan kräktes. Sju timmar med tåg stundade och jag hade ingen aning om när jag skulle få lämna den där staden som bara ville mig illa, nästa gång.
Nu ska jag hem till Stockholm. En timme och tjugofyra minuter tar resan. Och det är en helt annan känsla som sprider sig i kroppen nu. Jag längtar. Hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, usch vad tråkigt vi tyckte att det var när Du bodde där ner. Nu kändes det mycket bättre att lämna av Dig vid stationen. Kramen mamman
Ibland blir borta hemma och hemma känns som.. borta. Säger en som flyttat 90 mil bort för att komma hem :)
Mamma: Ja, jag tyckte inte heller att det var så roligt. Fast nu var det, efter två riktigt sköna veckor, skönt ändå att komma hem :)
Kram
Elina: Ja, det är lite klurigt det där. Jag känner mig egentligen lika hemma både i Gävle och i Stockholm. Bara jag slipper Uddevalla :D
Bra att du trivs! Kram Camilla
Det är hur skönt som helst :)
Kram!
Skicka en kommentar