Den dog, det var inte mitt fel

Min nya röda fina mini-pc gick sönder. Den här gången var det faktiskt inte mitt fel. Jag misstänker nämligen att den var trasig redan från början. Batteriet ville inte ladda. Så jag gick tillbaka med den och fick ett nytt batteri men det ville inte heller ladda. Så igår var jag där en tredje gång och fick som svar att jag antingen skulle få lämna in den så att de fick laga den eller så skulle jag lämna tillbaka den (eftersom de inte hade fler av just den modellen hemma kunde jag inte få en ny likadan). Det känns inte särskilt okej att lämna in en helt ny dator för lagning så idag reklamerade jag den. Jag lämnade kallt tillbaka den och köpte en ny jättefin fungerande röd mini-pc! Den är lite större och lite bättre än den gamla (mycket bättre om man tänker på att batteriet laddar) och allt jag behövde göra var att lägga till tvåhundra kronor. Jag ska älska den för alltid. Den här ska jag älska för alltid på riktigt. Och jag ska vårda den ömt.

Och det spelar tydligen roll vem man pratar med på en sådant där ställe. Han jag pratade med igår var inte alls särskilt tillmötesgående. Han sa att de inte hade fler datorer i den prisklassen, medan han jag pratade med idag trollade fram en nästan likadan som jag hade och dessutom gav mig ett år av Norton helt gratis. Det kallar jag service.