.jpg)
Jag fick låna ”The Office” av timmisen. En hel box med två säsonger och en julfest. Första avsnittet var det vidrigaste, pinsammaste och jobbigaste jag någonsin har sett i serieväg. Och om inte Jonas hade tvingat mig så hade jag aldrig sett ytterligare ett. Jag kunde verkligen inte förstå hur folk kan ha rekommenderat mig att se den. Och timmisen av alla människor. Timmisen! Hon ska ju vara en måttstock för bra smak. Hennes stilguide är ju Lilla My! Men efter det andra avsnittet mjuknade jag lite och vid det tredje var jag fast. Under det fjärde och femte skrattade jag högt, flera gånger.
Särskilt Gareth är rolig, kanske för att han är en såndär karaktär som faktiskt finns (i viss mån) på alla arbetsplatser. Eller också bara för att han är så fel. Rolig är han hur som helst. Och roligt är ”The Office”, tillslut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag köpte boxen med första och andra säsongen för ett par år sedan. Började kolla, såg första avsnittet och ställde sedan tillbaks boxen i bokyllan igen och där är den kvar. Köpte den för att "alla" hajpat den och fattade inte alls. Verkligen inte alls. Kanske borde jag ge den en chans till alltså?
Du bör absolut ge den en chans till. Om två avsnitt kommer du att skratta ihjäl dig. Brent är lika jobbig hela vägen dock, men man vänjer sig.
Jag tror att det är den där pinsamma tystnaden som de låter existera.. länge.. som gör att man tycker den känns obehaglig de två första avsnitten, sen kan man bara inte annat än älska den! Tillhör 5 i topp hos mig. :)
Ja, alltså den växer på en :)
Skicka en kommentar