Om att lämna sin bebis

I fredags var jag ute och åt och drack vin med mina vänner. Det var så himla roligt! Senast jag var ute och åt och drack vin med vänner var i januari. Jag minns att jag gjorde ett graviditetstest samma dag jag skulle ut då. Inte för att jag trodde att jag var gravid mer bara för att vara på den säkra sidan, man vill ju inte sabba sitt barn redan i fosterstadiet. Det var två dagar innan jag skulle ha mens och testet visade tvärnej. Jag gick ut och drack cirka fyra glas vin, plussade fyra dagar senare och hade dåligt samvete i nio månader. Men i fredags gick jag ut och slappande av. Det var mycket lättare än vad jag trodde att det skulle vara att lämna Elliot hemma och koppla loss sig från mammarollen. Men jag vet ju att han och hans pappa har det så himla fint och bra ihop så jag oroade mig inte för dem.  Jag åt god mat och drack bubbel och rödvin och hade säkert gått på tequilan och dansat hela natten med tillhörande efterfest om det inte vore för att jag visste att det fanns en morgondag och därför var hemma strax efter midnatt. Däremot fick jag ju så klart dåligt samvete över att jag inte längtade ihjäl mig. Men man måste ju få vara bara sig själv ibland – det hade jag längtat ihjäl mig efter. Efter att ha levt i elva månader för Elliot levde jag en kväll för bara mig. Och det var jag värd.

På lördag ska jag lämna min bebis igen. Den här gången är det värre och mycket svårare, för vi ska lämna honom med en nästan helt okänd människa. Jonas mamma är ju inte okänd direkt. Jonas har ju känt henne i fyrtio år och jag i över fem. Men Elliot har bara känt henne i två månader! Vi skulle äta lyxmiddag på AG eller Oaxen. Bubbel, glaskrabbor och fint kött. Förrätt och varmrätt och hela köret. Men ju närmare tiden för min födelsedagsmiddag vi kom, desto närmare hemmet började restaurangerna ligga och desto färre rätter blev det att förtära. Eftersom det är min födelsedagsmiddag får jag bestämma och därför ska vi på lördag äta sushi på Barbro ungefär fyrahundra meter hemifrån. Vi kommer att vara borta i cirka en timme och det kommer att vara den mest stressade timmen i mitt liv. Men det gäller ju att hålla förhållandet vid liv, osv.