Jag, samlaren

Jag hade tänkt skänka bort lite kläder och sånt och hade tänkt göra det via bloggen. Det är ju inte som att Elliot kan ha storlek femtio längre eller någonsin igen. Han kan ju knappt ha storlek 56 längre. Så jag rensade ur hans byrå på kläder han inte längre kan ha och tänkte att några av de där miniplaggen är ju faktiskt roligt att spara, så han kan få dem den dagen han ska bli pappa, om han bestämmer sig för att bli det. Vilket för övrigt är en JÄTTEKONSTIG tanke. Att mitt lilla barn någon gång ska bli pappa och jag kommer att vara jättegammal och han kommer säkert att tycka att jag är jättejobbig och ”men morsan”  mig hela tiden.

Hur som helst så var jag tvungen att spara hans pyjamasar med små fötter och små vantar som han hade första tiden för att inte riva sig i ansiktet. Och bodyn från HM som egentligen inte är något speciellt men som han hade på sig när vi åkte hem från BB. Och den grå dressen för de små shortsen som hör till är bara så himla små och så galet söta. Och till slut visade sig att vartenda plagg hade ett affektionsvärde för det fanns alltid något fotografi där han bar det ena eller det andra och därför måste det sparas.

Det fina babynesten som jag fick av min kompis Linda och som han börjar bli för stor för tänkte jag att jag kanske kunde skänka till någon så att det får vara till nytta för någon annan istället för att så småningom kanske hamna på min vind. Men det kan jag inte heller göra mig av med. Det är så fint och Linda har ju sytt det bara till Elliot. Jag har inte ens haft hjärta att plocka det ur vaggan än så Elliot får snällt ligga där och trängas på nätterna. Jag kommer att bli en hoarder. Jag kommer att spara på allt och vår 34 kvadratmeter stora lägenhet kommer varken rymma mig, Jonas eller Elliot om några månader. Jag behöver hjälp.