söndag 1 mars 2009

Homo ludens

Jag har börjat läsa ”Vill du ha din frihet får du ta den”, volym ett. Just nu är jag någonstans mellan 1970 och 1972. Det känns lite som att läsa "Jack" igen. Jag blir lika otåligt rastlös nu som då. Jag känner lika mycket att jag är född i helt fel tid. Mitten av 60-talet till mitten av 70-talet är helt klart den tid man skulle ha varit ung. Det var då allt hände, känns det som. Det var då allt var nytt och spännande.

90-talet eller ännu värre, början av 2000-talet hade inte särskilt mycket att erbjuda. Modet var sådär, musiken var inte speciellt nyskapande (med vissa undantag) och tja, det hände egentligen inte mycket alls. 90-talet och början av 2000 var som någon slags ängslig gråzon av ingenting.

Jag vill inte leva ekorrhjulliv. Jag vill bo i kollektiv och leva bohemliv. Filosofera nätterna igenom, lyssna på Dylan och dricka hemmagjort rödtjut. Skriva det jag vill skriva och jobba bara så mycket att jag har råd med det allra nödvändigaste. Jag vill att livet ska vara en lek.

Fast vem vet, om jag verkligen levde så kanske jag skulle längta ihjäl mig efter rutiner och ett stadigt jobb att gå till och överflöd. Fast jag tror inte det. Det är inte sån jag är.

7 kommentarer:

Jessica sa...

I Sverige? Det känns som ett kollektiv i Berlin hade varit grejen.

Minna sa...

Varför just Berlin? Där förstås man ju inte vad dom säger :D

Jessica sa...

Men hippie är ju det universiella språket, Mein Katz.

Minna sa...

Jawohl!

Anonym sa...

Mitten av 60-talet var en härlig tid att vara ung på. All ny musik som kom, det var hur många band som helst som spelade överallt. Tänk att jag sett The Beatles live på Johanneshovs istadion 1963. Det Du/mamman

magnus thorn sa...

Jag håller med du; att vara ung på tidigt 70-tal.. Det finns en längtan till det, som om man hade varit med. Men det kommer sig väl av att man läst böcker och lyssnat så mycket på musik från den tiden. Och själv missade man punken med en hårsmån, jag fick aldrig se Ebba Grön på Folkparken i Hofors, jag var bara elva år då. För detta förlåter jag aldrig min mor..:)

Ha det gott!

Minna sa...

Mamma: Just rub it in, why dont you ;)

Magnus: vi romantiserar ju en del men så har man ju fått det berättat för sig också. Jag tror att just då, var det faktiskt bättre. Men jag är mer förtjust i 60-talet än 70-talet :)

Måste kännas lite surt att ändå ha varit så nära :P

Ha det fint!