fredag 7 november 2014

Att besegra ett monster

I tisdags gjorde jag det som alla mammor och pappor någon gång i livet måste göra. Det är ingenting någon vill göra, men ibland spelar det ingen roll hur panikslagen man är, man bara måste. Från början trodde jag att det var jag som bara var harig men efter att jag hade lagt ut min historia på Facebook så förstod jag att det verkligen var en grej det här. ALLA tycker att det är obehagligt och genast kände jag mig mindre ensam. Och mindre som en liten lort. Därför tänkte jag att jag borde dela med mig av historien även på bloggen. Kanske kan den få någon mer att känna sig lite mindre ensam.

Jag och en annan tjej med barnvagn stod samtidigt och tittade på hissens "ur funktion"-lapp med likadana desperata ansiktsuttryck. 
"Den kanske funkar ändå" sa jag."
 "Mm" sa hon och tryckte på knappen. Ingen hiss kom trots att vi stod där ytterligare ett par minuter och väntade. Men vi hade ju egentligen redan förstått vad vi skulle bli tvungna att göra. 
"Jag är inte redo för det här" sa jag. 
"Inte jag heller. Jag är alldeles gör ny." sa hon. Vi stod kvar ytterligare en stund och spanande efter mer rutinerade mammor som åkte ner för rulltrappan med sina barnvagnar. Kände hur vi blev mer och mer sturska.
"Nu gör vi det!" Sa jag till denna helt okända mamma, hon nickade och så gjorde vi det. Vi åkte ner med våra barnvagnar som om vi aldrig hade gjort annat. Men med hjärtan hamrande som nervösa hamstrars i våra bröst. 
"Det går ju fint det här!" Ropade hon bakom mig efter en stund. Och jag log fast hon inte kunde se det. Och ner kom vi. Fortfarande samma mammor, fast ändå visste vi att vi inte alls var samma mammor längre. Något hade förändrats. Vi var rulltrappeåkande mammor nu.

Vi skiljdes åt lite sådär som om man inte visste om man egentligen borde kramas och kanske byta nummer. Sådär som när två främlingar har genomgått en livsavgörande pärs tillsammans. Har någonting riktigt stort ihop. Tillsammans hade vi klarat den, rulltrappepremiärturen.


Och när jag skulle hem var hissen tack och lov lagad. Någon slags måtta med sturskhet får det ändå vara på en och samma dag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nästa steg är att bära vagnen ner när rulltrappan är paj. /Sannum

Minna sa...

Fast det skulle jag på riktigt inte orka eller kunna. Funkar inte rulltrappan får jag helt enkelt leta mig till nästa nergång. Jag tänker att det måste vara riktigt hemskt för människor som är handikappade och sitter i rullstol. Hur vågar man ens ta sig ut i lokaltrafiken?