måndag 17 november 2014

Ett nej är ett nej

När jag var liten och gick hos min dagmamma på dagarna fanns det en pojke där som hette Micke. Den här pojken tyckte väldigt mycket om att pussa på mig och jag vet inte hur mycket jag hade haft emot det om det inte hade inneburit att han inte riktigt visste hur man pussades utan bet mig i kinderna. När han inte slutade när jag bad honom sa mitt femåriga jag till min dagmamma. Jag minns inte exakt vad jag sa men jag gjorde klart för henne att jag inte ville att Micke skulle pussa mig eftersom det gjorde ont. Varpå min dagmamma svarade ungefär ”men låt honom pussa dig, han tycker ju bara om dig.” och det är något som har fastnat hos mig. Jag minns det så himla väl. Att jag skulle låta honom eftersom han tyckte om mig. Även fast jag själv inte ville.

Jag kan förstå att det är jättegulligt med små femåriga pojkar som vill pussa på femåriga små flickor. Och jag förstår att Micke tyckte om att pussa på mig och aldrig menade någonting illa. Han fick säkert jättemycket kärlek hemma och ville sprida detta vidare på dagarna. Men ett nej är ett nej även när det kommer från ett barn. Eller kanske särskilt då. Och även om Micke var för liten för att förstå detta så var dagmamman inte det. Det var hon som skulle ha sagt ifrån. Och istället för att jag som liten tjej skulle få höra att pojkar får göra vad de vill med mig bara för att de tycker om mig skulle pojken behövt lära sig att det INTE är okej att pussa någon som inte vill.

Jag kom att tänka på det här när vi pratade om skillnaden på att vara pojkmamma och flickmamma häromdagen. Jag känner ett jättestort ansvar som pojkmamma att lära min son att respektera andra människors vilja, särskilt när det kommer till närhet. Det gäller förstås oavsett vilket kön ens barn har, men jag tror att det är extra viktigt när det kommer till pojkar. Jag kommer så klart att uppmuntra Elliot att vara varm och kärleksfull och mig kommer han att få pussa och krama hur mycket han vill. Men så fort någon säger nej, då är det han som ska tas åt sidan och få förklarat för sig att man inte får pussa någon som inte vill. Inte nu och aldrig någonsin. 

4 kommentarer:

Becka sa...

Det håller jag med om! Och sen funderar jag kring en annan sak. Hur gör man med vuxna som ska tvångspussas och kramas med dom små barnen? Typ mormor/farmor osv. "ge mormor en kram" "vill inte!!" "Jo nu gör du det!" (sånt hör jag ofta. och jag undrar hur man framför till vuxna att ej tvinga barnen till närhet)

Camilla sa...

Så viktigt ämne! Här kommer några tipslänkar :)

http://www.raddabarnen.se/stopp-min-kropp

http://vardagsrasismen.tumblr.com/post/72907040683/ett-nej-betyder-nej

http://mariaklein.wordpress.com/2013/10/01/jag-vill-inte-ar-ocksa-ett-nej/

Camilla sa...

Här kommer en till :)

http://www.mama.nu/Kronikor/Manne-Forssberg-Barnkramar-ar-inte-presenter-som-vuxna-kan-dela-ut-till-varandra

Minna sa...

Intressant tanke, länkarna var ett bra tips för att följa upp den. Jag tror att det är viktigt att barnen själva får bestämma men svårt att veta exakt hur man gör.