lördag 27 september 2008

Situation Stockholm

"Jag lever ur en soptunna”, säger han där han sitter på marken och plockar med mynten som han har lagt i en måttligt prydlig hög framför sig. Mest kronor och femtioöringar men en och annan guldtia blänker till bland silver och brons. Han tittar upp. Men hans blick är inte där. Den är någon helt annanstans, om än alls.

”Ska jag behöva leva så här? Ska någon behöva leva så här?” Han är arg, nästan spottar ur sig orden. Glasögonen är spruckna och runt halsen hänger hans ”Situation Stockholm”-kort. Han slänger iväg ett mynt. Det rullar iväg längs perrongen. Han gör ingen ansats att hämta det. Som om det lilla han har ändå inte spelar någon roll. Några barn som sitter på bänken framför honom flyttar sig försiktigt en bit bort, närmare sin mamma. Han tar ingen notis om dem.

Affischerna på perrongen berättar om det hetaste stället att handla sina rockiga kläder på och om det nya fina bostadsområdet som byggs i Sundbyberg. "Ursvik - nära till natur”. Mannen med mynten berättar att han bara ska hitta en glasbit. Han visar med ett finger hur han ska skära upp kinden, från öga till mun. Uppifrån och ner.

”Vad fan har jag att leva för?” väser han. Vad svarar man på det?

8 kommentarer:

Elin sa...

det där är verkligen situation stockholm.. jag får sån ångest när jag går förbi, när jag tittar, stannar upp, funderar, men fortsätter att gå förbi.. ska jag ge dom alla pengar hela tiden? ska jag välja någon som får min omtanke just denna dag? ska jag ständigt ignorera eller hur väljer jag vem jag ska hjälpa?

mitt hjärta blöder när jag ser dessa människor. speciellt nu när kylan kryper sig på och en kall vinter väntar. som jag önskar att jag kunde ge dom värme och trygghet.

jag vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mig till den sorgliga sidan av stockholm..

hur gör du? =/

jess sa...

Fint skrivet, Minnis.

Minna sa...

Elin: Det här var nog mitt första möte med den delen av stockholm. Men ja, hur gör man? Nu när man dessutom betalar allt med kort är det sällan åtminstone jag har kontanter på mig. Men om man verkligen vill hjälpa till så kan man ju säkert jobba som volontär någonstans.

Jess: Tack, det var inte så fint att uppleva dock =/

magnus thorn sa...

När jag satt med i styrelsen för Svenska Freds köpte jag alltid tidningen Situation Stockholm i tunnelbanan på min väg mot kansliet på Söder.
Jag gjorde det varje lördag när vi hade möte, och det kändes bra. Sedan vill man ju göra allt, men man får bestämma sig för något. Det här var ett sätt.
Jag minns den ömsesidiga respekten när vi gjorde affärer, ett stort ögonblick på något sätt.

Minna sa...

Magnus: Precis, man får nog välja något. Inse att man inte kan rädda hela världen och tänka på att bara göra en insats.

Ha det fint!

Jessica sa...

Nej, det är inte det. Det har blivit extremt många fler de 16 år som jag har bott i Sthlm. Men jag reagerar ff.

Minna sa...

Jessica: Jag tror att man aldrig slutar reagera. När man gör det, det är så som någonting är fel.

rolfnilsson2001 sa...

Att verka för yttrandefriheten – Situation Stockholm och hemlösa

Bakgrund
I januari mötte jag upp Rolf Nilsson, ordföranden i Föreningen Stockholms hemlösa. En före detta hemlös men framför allt härlig 47-årig man med ett brinnande engagemang för att hemlösa (läs människor utan hem) också ska inberäknas i allas vår ”rätt till bostad”. Rolf var dock inte först med att framföra kritik mot Situation Stockholm och dess verksamhet. Hösten innan hade jag träffat på en situation Stockholm försäljare vid Slussen varpå vi diskuterat den kritik han framförde mot tidningen. Hans berättelse väljer jag dock att inte utlämna här med respekt för honom och det faktum att han fortfarande är säljare för tidningen. Vad som dessvärre framgick tydligt av samtalet var att en inbördes intressekonflikt fanns om huruvida de hemlösas röst hörsammades eller ej av redaktionen på Döbelnsgatan 52 där Situation Stockholm sen – 99 håller till. Kritiken riktades mot att Situation Stockholm som genom ökningen av företagsprenumerationer, låter allt mindre pengar hamna i händerna på de hemlösa. Kritiken fick eftergifter. Rösterna avskedades. Då jag några månader senare kom i kontakt med Rolf förstärktes således denna uppfattning angående detta. En utav Situation Stockholms fyra värdegrunder är att tidningen i sig ”Verkar för yttrandefrihet” .
Syfte
Utifrån denna bakgrund vill jag redogöra för syftet; att inom ramarna för denna pm-uppgift resonera kring vad för värdering tidningen Situation Stockholm lägger i begreppet att verka för yttrandefrihet och där frågeställningen lyder: På vilket sätt menar Situation Stockholm att de verkar för yttrandefrihet och i hur stor utsträckning låter den de hemlösa komma till tals? Allteftersom jag resonerar kring detta kommer jag att behöva redogöra lite kort för Situation Stockholms historik för att få en förståelse av dess utveckling, en positiv och negativ yttrandefrihetskritik av tidningen, samt till sist i den avslutande diskussionen göra en värderande analys av de olika faktorer som utgör grunden för Situation Stockholm idag som tidning.




Situation Stockholms historik
Situation Stockholm delades ut som tidning för första gången -95. Inspirerad av ”The Big Issue” i England ville några eldsjälar i Stockholm ge sig på samma sak, att försöka starta upp den första gatutidningen. Första upplagan trycktes i 7000 exemplar varav 3000 såldes. Alla de som från början jobbade med Situation Stockholm gjorde det på gräsrotsnivå med knappa ekonomiska medel och utan något som helst socialt arbete etablerat kring tidningen. Tidningen var det sociala arbetet. Det fanns en nära kontakt med de hemlösa – försäljarna – vars röst man ville söka göra hörd i samhällets olika gathörn. Genom åren gick arbetet på knäna, inte minst ekonomiskt, trots att upplagan ökade och under hösten 2003 nådde sin topp på 23 700 exemplar per månad. Skulderna och de ekonomiska svårigheterna ledde till att en sanering av ekonomin behövde göras och tidningen gjordes till ett aktiebolag samma år. Den ekonomiska föreningen likviderades och aktiebolaget har sen dess verkat för produktionen och försäljningen av tidningen. Trots att mycket av tidningens fortsatta arbete fört med sig mycket publicitet (Publicistklubbens Stora pris 2006 och Svenska PEN:s Bernpris 2005) och positivt arbete finns en grupp av hemlösa som menar att Situation Stockholm sen omvandlingen till ett aktiebolag snarare styrts av ekonomiska vinstsyften än värdegrunderna, varav att verka för yttrandefriheten är en av dessa.

Yttrandefrihetens plats i Situation Stockholm
Om nu en av tidningens värdegrunder går ut på att verka för yttrandefrihet, på vilket sätt tar det sig då uttryck i tidningen rent konkret? För lite krasst kan vi ju börja med att konstatera att det faktiskt ej är de hemlösa själva som vare sig driver tidningen eller i en större mening inte skriver den heller för den delen. Så på vilket sätt menar man att man verkar för deras yttrandefrihet då det faktiskt är just denna grupp av människor vars yttrandefrihet man syftar på och vill yttra sig för. Tidningen innehåller förutom en hel del artiklar skrivna om hemlösa och hemlöshet, diverse kulturmaterial genom en speciell artikel, notiser och recensioner med tyngdpunkt på Stockholm. ”Gatuplanet” är ett stående inslag i tidningen där de hemlösa, eller försäljarna, får publicera sina egna texter. Dessa sidor innehåller oftast en text, några dikter och en och annan vacker bildgestaltning. Utöver detta finns även något på Situation Stockholms kontor som kallas skrivarverkstaden. Den syftar till att ge de hemlösa, försäljarna möjlighet att göra sin röst hörd genom att motivera dem till att publicera sina egna texter. Genom att ha denna skrivarverkstad menar man att man vill motivera fler försäljare att skriva. Situation Stockholms skrivarverkstad erhöll 2006 anslag från Svenska Akademin för utvecklandet av denna verksamhet. De hemlösa, försäljarna får ersättning för sina publicerade texter, vilket man även menar är ytterligare ett led i sysselsättningstanken. ”Men den största vinsten är att försäljaren vågar lära sig hantera och behärska språket, vilket är två krönikor att läsa som alltid skrivs av två fasta, förutsättning och ett viktigt steg på vägen för att ta sig vidare.” Utöver denna möjlighet att ta del av de hemlösas, försäljarnas egna texter finns det hemlösa krönikörer. En utav dem är Raine Gustafsson. Hans senaste dagboksinlägg är inkluderat som en bilaga och hans historia ger en oredigerad bild av vardagens verklighet för den hemlöse, så som den verkligen är och upplevs med alldeles egna ord.

Föreningen för Stockholms hemlösa
En uttalad negativ kritik av Situation Stockholms verksamhet och sätt att yttra sig å den hemlöses vägnar har framför allt framförts av Föreningen Stockholms hemlösa, och då i själve ordförandens namn, Rolf Nilsson. Här nedan får ett utklipp ur insändarsidan på Situation Stockholms hemsida stå som exempel. Jag väljer att inkludera denna här då deras diskussion i allra högsta grad speglar kärnan i den aktuella yttrandefrihetsfrågan: Vem får föra de hemlösas talan? Och talar den i så fall för alla hemlösa?

Rolf Nilsson: Situation Sthlm utnyttjar bilden av den hemlöse!
Situation Sthlm "utnyttjar" bilden av den hemlöse för att ge annonsörer och övriga som förknippas med tidningens "goodwill". Det är en bild som bygger på fördomen att vissa människor inte vill göra rätt för sig. Som säljare av tidningen får den hemlöse en sorts legitimitet i sitt slit. Men att han eller hon får ett hem genom att sälja tidningen är tveksamt. Jämför med vilken annan anställningssituation som helst – du söker ett jobb för att du har någonting att bidra med. Eftersom den huvudsakliga kvalifikationen på Situation Sthlm är att sakna en egen bostad (vara hemlös) är det detta värde arbetsgivaren letar efter på den arbetsplatsen. Det är den fokusförskjutningen jag vänder mig mot. Det viktigaste för en hemlös måste väl vara att han eller hon får ett hem, inte ett pris av Svenska PEN-klubben. En anledning till att Föreningen Stockholms hemlösa har svårt att göra sig gällande är att det finns så många aktörer på marknaden som använder människors hemlöshet i andra syften. Vårt mål är att hemlösa ska få ett eget hem.
Styrelsen, Föreningen Stockholms hemlösa

SVAR: Arbetet med att förändra situationen för hemlösa människor kan se ut på olika sätt. Antingen kan man, som Situation Sthlm: hjälpa, stödja och sysselsätta hemlösa människor. Och samtidigt arbeta med opinionsbildning kring de frågor som påverkar deras verklighet, i tidningen de själva väljer att sälja. Det arbetet når över hundra tusen stockholmare varje månad. Och har under tolv års tid haft avgörande nytta, både personligen för hemlösa människor och för allmänhetens bild av hemlösa människor. För vissa innebär hjälpen små steg på vägen. Andra har vi hjälpt från gatan till eget hem. Eller så kan man, som Rolf Nilsson och Föreningen Stockholms hemlösa: urskillningslöst kritisera allt och alla, hur ogenomtänkt och illa underbyggt som helst. Och inte ens ha de hemlösa människor man säger sig företräda med sig. I vilket syfte Rolf Nilsson och Föreningen Stockholms hemlösa "använder" hemlösa människor blir alltmer oklart.
Ulf Stolt, chefredaktör och ansvarig utgivare

Avslutande diskussion
Huruvida Situation Stockholm verkar eller motverkar dess ursprungliga syfte – att stärka de hemlösas röst i samhället – är frågan som jag efter närmare undersökningar tycker är berättigad att ställa. Inte endast utifrån en yttrandefrihetsaspekt utan kanske framför allt ur en moralisk synvinkel. Det moraliska dilemmat som utspelar sig här har att göra med spännvidden i den situation som tidningen försatt sig i. Om Situation Stockholm idag genom sin finansiella tyngd sätter krokben för sig själva när mindre och mindre resurser missgynnar den grupp av människor hela organisationen skor sig på. Och på så vis om också deras yttrandefrihet kränks i och med den uteblivande möjligheten att hävda detta. Chefredaktören för Situation Stockholm, Ulf Stolt, menar å ena sidan att de dem gör är att erbjuda ett steg på vägen mot bostad samtidigt som debatten om hemlöshet hålls vid liv genom möjligheten för dem att faktiskt mer eller mindre hävda sig genom tidningsartiklar med mera. Rolf Nilsson, å andra sidan ser inte hur tidningen varken för de hemlösas talan eller leder till bostad. Så vem får då föra de hemlösas talan och yttra sig å deras vägnar? Är frågan så svår just för att det faktiskt har att göra med något så kontroversiellt som hemlöshet och jämlika människor som saknar hem och bostad. Stockholms stad uppskattar att minst 3 370 människor i Stockholm saknar ett eget hem. Frivilligorganisationer som arbetar med hemlösa människor i Stockholm bedömer att antalet hemlösa människor är närmare 5 000. Vem får föra deras talan? Är Raine ett mål eller ett medel då hans dagboksinlägg får stå som fast inslag i en tidning om hemlöshet? Står hans rätt till yttrandefrihet i vägen för hans rätt till bostad? Cementerar vi bilden av den hemlöse då vi bestämmer på vilket sätt de ska få yttra sig i media?
Raines dagbok 109

ONSDAGEN 16 JANUARI. Lånade två tidningar när Situation Sthlms distribution stängde vid fyra. Var jättetrött, hade bara sovit en halv timme-tre kvart på morgonen efter att ha varit klarvaken hela natten. Åkte till Liljeholmen för att träffa Kicki. När jag kom till Liljeholmens perrong kom två väktare som påstod att jag var full. Pratade helt lugnt med dem. Fanns absolut ingen anledning till att de skulle hoppa på mig. De gapade och skrek. När jag var på väg ut lurade de mig med att jag kunde ta en buss från gatuplanet. Jag tänkte först att det mest var avstigningsplatser där, men att de kanske visste något jag inte kände till. På gatuplanet blev jag tvungen att fråga en spärrvakt. Då kom vakterna springande och hoppade på mig. De aggressiva vakterna skrek att jag inte skulle åka tunnelbana när jag var full. Är inte alkoholist. Dricker bara några öl om dagen. Vid det här tillfället var det bra många timmar sedan jag druckit några öl. Medan väktarna vid Liljeholmen bråkade med mig, de höll på att knäcka min arm, försvann min väska. Ryggsäcken innehöll tre block jag brukar skriva i. I ett block hade jag skrivit sjuttio-åttio sidor. Början till en bok. Var så glad för några dagar sedan att jag fått inspiration att skriva. I ett block hade jag en massa privata anteckningar och i det tredje hade jag påbörjat nästa dagbok till Situation Sthlm. Min varma halsduk var också borta och tre cigarretter ur mitt nyöppnade paket. Vill gärna ha tag på de personer som filmade händelsen med sina mobiler. Jag skrek åt dem att ringa polisen, men när poliserna dök upp var det jag som fick följa med till stationen i Västberga. Snuten kom med ledande frågor hela tiden, som jag bara kunde svara ja eller nej på. Till slut sa jag:
– Fan, skriv att jag är skyldig till att de gjorde illa mig utan orsak.
Förhörsledaren tittade på sin klocka. Den var halv två på natten. Sista tunnelbanan hade gått. Jag gick mot Aspudden, hade tur att en tvättstugsdörr stod på glänt. Gick in och somnade ett par-tre timmar på golvet. Vaknade av att jag skakade och frös. En tjej dök upp och bokade en tvättid till nio. Jag förklarade varför jag var där. När hon gick sopade jag hela tvättstugan, såg att det var rätt dammigt. Även om det inte berodde på mig ville jag inte att det skulle finnas något att klaga på.
TORSDAGEN 24 JANUARI. Sitter i datarummet på Situation Sthlm och lyssnar på musik. Är inte riktigt klar i huvudet i dag. Inte konstigt när jag bara sov några timmar i lördags och söndags. När jag gick från Bosses lägenhet på måndagsförmiddagen hade jag föresatsen att göra bra saker. Tyvärr lurade en annan Situation-försäljare mig på min sista femhundring. Sedan dess har jag inte kunnat somna. Redan på måndagskvällen försökte jag tänka positivt för att inte bli ledsen, förbannad och bli rädd för mig själv. Därför försökte jag lyssna på musik i två dygn och sortera CD:ar jag hittat i grovsoprum före jul. Efter två dygn åkte jag in till tidningen. Tolv-ett natten till torsdag var jag inne och värmde mig på en toalett vid Slussen.
Förutom mig befann sig några tjejer och killar till där. Den ena tjejen var sjuk, hade frossa. Typiskt nog dök två elaka väktare upp. De öppnade toalettdörren utan att ens knacka. De skrek att alla skulle ut, att det var dags att låsa.
Med ett hånflin tog en av väktarna och trampade till på mina ägodelar och tryckte ut allt på trottoaren. Alla cigg blev fuktiga och helt förstörda. Det där med grovsoprum kan vara en fälla – för man kan åka fast för olaga intrång och få betalningsanmärkningar som leder till tji lägenhet.

Raine Gustafsson, försäljare Hornstull, http://www.situationsthlm.se/sv/Gatuplanet1/Raines-dagbok-109/