måndag 16 februari 2009

Blå tystnad

Jag målar. Målar målar målar (fast mest jobbar jag). Jag är själv förvånad över det tålamod jag tydligen besitter när det kommer till målandet (och aldrig annars). Jag kan hålla på med en tavla i flera dagar. Uppåt veckor. Fast jag blir aldrig klar. Jag lessnar och går vidare till nästa (och där känner jag igen mig själv, igen).

Det är skillnad på att måla och på att skriva. Texter blir färdiga på ett annat sätt. De får så lov att vara klara. Men när jag tittar på någonting jag har målat finns det alltid plats för förbättring. Det blir tröttsamt tillslut. Så tröttsamt att mitt nyfunna tålamod tar slut. Fast det hela kan ju bero på att jag inte är särskilt duktig på att måla. Men det är ändå roligt, på något vis. Särskilt roligt skulle det vara om någonting någon gång faktiskt blev färdigt.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är precis tvärtom. Jag tänker och planerar lite men när jag väl sätter mig ner med mina färger blir det pang, bom, klart. Nu målar jag inte...mer kluddar och skriver...men klart blir det. Oavsett om jag är nöjd eller ej. Och blir det inte det målar jag förmodligen över skiten.

Minna sa...

Jag kan visserligen vara så ibland. Men de här gångerna hade jag verkligen bestämt mig för vad det skulle bli och hur det skulle se ut. Fast jag råkade förstöra den andra tavlan så nu är hela serien ett minne blott :D

Nästa gång ska jag kludda klar en tavla på en halvtimme! Inga skuggor och inga linjer och sånt skit. jag gillar när det är mer känsla än teknik i, egentligen.

MP sa...

Du skriver ju iaf jävligt bra, till skillnad från vissa andra, så jag skulle inte gnälla så mycket om jag var du. ;-)

Magnus Thorn sa...

Du "ställer väl ut" här på bloggen när (jag säger inte om) det blir klart...:)

Åsa sa...

Jaha, men vad bra. Då räknar jag med dig till en utställning med 5 femmes då?

Minna sa...

Osannolikt Tvivelaktig: Det tackar jag för. Men gnälla får man alltid!

Magnus: Dom blir aldrig klara men två halvfärdiga verk finns att skåda. :)

Åsa: Haha!