Eraritjaritjaka (spoilervarning)

Ikväll såg jag ”Eraritjaritjaka” på Dramatens stora scen. Försök att säga ”Eraritjaritjaka” tre gånger fort, eller ens en gång långsamt.”Eraritjaritjaka” av Heiner Goebbels ingår liksom "Kreten en gefluister" som jag såg förra veckan, i Bergmanfestivalen.

”Eraritjaritjaka” som ska betyda ”Full av längtan efter något förlorat” på de australiska aboriginernas språk är baserad på korta texter av 1981 års nobelpristagare Elias Canetti och framfördes nu på scenen av den franske skådespelaren André Wilms som också, förutom en stråkkvartett, var den enda människan på scenen. Texterna var emellanåt eftertänksamma och stundvis roliga och André Wilms framförde dem verkligen med bravur. Hela föreställningen spelades på franska med svensk text och ibland var det lite svårt att hänga med både texten invid scenens tak och det som faktiskt utspelade sig på själva scenen. Men eftersom det mestadels bara var monologer och ingen direkt action så kändes det inte som om det var så mycket som gick förlorat.

Mitt i föreställningen satte Wilms på sig hatt och rock och klev ut genom dörrarna. Han filmades dock och man kunde följa honom ut i foajén live på ett stort vitt hus som stod på scenen. Han satte sig i en bil utanför Dramaten och åkte helt sonika iväg. Bilen stannade utanför en byggnad, Wilms klev ut ur bilen och in igenom en port och vidare in i en lägenhet. Där började han, medan han pratade med oss, att laga mat. Och Dramaten började lukta omelett. Under hela föreställningen ackompanjerades han förstås av stråkkvartetten.

Efter en halvtimme tändes en lampa i det stora vita huset på scenen och där inne satt han, Wilms, och tittade ut över publikhavet och alla skrattade och aha:de, även jag. Föreställningen var helt lagom lång med sin en och en halv timme. Och även om starten var väldigt trög (särskilt om man inte är så mycket för stråkar) så tog det sig, över förväntan. Speciellt med sitt nytänkande och humorn som hela tiden pockade på uppmärksamhet. och André Wilms förstås, vilken skådespelare.

Ännu en väldigt bra kväll. Tack Dramaten!