Long time no see

Igår fikade jag med en människa som jag brukade leka med när jag var liten. Jag hade inte sett honom på tjugo år och det slog mig, bara minuter innan vi skulle ses, att jag egentligen inte visste hur han såg ut. Men när han väl stod där framför mig var det ändå helt självklart att det var han. För även om han hade växt till sig och blivit vuxen i min frånvaro så kunde man ändå se spår av den där sjuåringen jag kände en gång i tiden. Det var ju ett tag sedan jag fick honom att äta mask. Jag undrar om det fortfarande går.

Det var i alla fall roligt se honom.