PinPals

Igår anlände förresten Åsa till huvudstaden. Hon kom förbi mitt jobb när jag slutade och sedan gick vi till systemet, förstås. Och jag märkte då, att det är så mycket lättare att vara sig själv när man har en wingman med sig. Jag skämtade till och med lite när Åsa skulle betala sina öl och systemetkillen skrattade. Tror jag. (Så ni ser, det går framåt.)

Sedan åkte vi hem till mig och drack vin och åt ost och kex. Och Becka kom över. Och vi drack mer vin. Sedan åkte Becka hem och jag spöade Åsa i Bezzerwizzer. Det var skönt. Vi somnade någon gång runt fyra och vid nio började Åsa leva runt för att göra sig i ordning för en dag i Vitabergsparken. Jag somnade om och vaknade vid halv tolv av att larmet på mitt jobb hade gått, jag vet inte riktigt hur det gick till när jag blev kontaktperson för det där, det måste undersökas på måndag. I morgon ska jag också bege mig till Vitabergsparken, tänkte jag. Bara att hitta dit kan ju bli hur spännande som helst!

Jag fick dehär snygga pinsen av Åsa också. De kan man annars köpa av henne för en tia stycket. Pins är grejen! Om ni inte visste det. Jag är fortfarande lite ledsen över att jag tappade min Bergmanfestival-pin.