Nästanhöstsöndag

Jag känner mig som en skvätt mellanmjölk i en kopp med halvsvagt kaffe. Jag spelar liksom inte riktigt någon roll. Gör varken från eller till. Kanske för att det är söndag. Kanske för att det nästan är höst. Men det finns ännu inga höstlöv att sparka. Mellanårstid. Nästanhöst. Som varken gör till eller från. Jag är trött på mellan. Och på nästan. Jag vill ha himlastormande.

Ge mig ett innerligt leende och jag skall ge dig allt jag har, allt som är jag. Jag slutar upp med att vara mellan, här och nu. Om du bara ler och gör den här nästanårstiden till någonting extraordinärt. Om du gör den här söndagen varm.