söndag 7 september 2008

Rader som fastnar

När man, eller i alla fall jag, lyssnar på musik eller läser diverse texter så är det vissa textrader som fastnar särskilt mycket. De behöver egentligen inte alls vara till synes speciella fast ändå så måste de ju vara det på något sätt eftersom de faktiskt fastnar och blir så där extra fina i ens öron eller ögon.

Jag har till exempel fastnat för ”Två stolar står tomma på en vindpinad strand”, särskilt när Ebba Forsberg sjunger raden. Fast hela låten blir i och för sig speciell när Ebba Forsberg sjunger den. Den versionen tar mig tillbaka till i våras. Det är en inte helt oangenäm känsla. Så nära fast så långt bort på något sätt. Det är synd ändå, på de där stolarna som står tomma. För det är ju så.



Jag önskar att jag någon gång lyckas skriva en rad som fastnar så där. Om så bara hos en enda människa.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh! Den plattan är skitbra. Vill också göra en sån soft skiva. Vackert vackert.

Minna sa...

Den är galet bra! Gör en sån då vettja :)

Magnus Thorn sa...

Ebba är ruskigt bra.
Och det där med textrader känner jag igen mig i; det finns vissa som bär på magi, som har nåt som är svårt att sätta fingret på.
Kan verka till synes banalt och enkelt, men varför kom man inte själv på dem?....:)

Ha det gott!

Drömma-Lotta sa...

VärkVackertVemod.

Ja, det var väl bara det jag ville säga.
Det och att dina ord gör mig än mer viss om att jag verkligen ska vara rädd om gåvan jag fått.

Minna sa...

Magnus: Precis så! Varför kund eman själv inte komma på dem? När man läser sådana rader så känns det som om allt bra redan är gjort. Sedan hittar man ännu en :)

ha det fint! Säg till när du är i stockholm väl :)

Drömma Lotta: Det bör du vara, det låter som en alldeles underbar gåva det där och det är fint att läsa om den, även fast jag inte känner dig. :)

Magnus Thorn sa...

Jag hör av mig när jag kommer till stan!

Minna sa...

Magnus: Goodie!