onsdag 14 januari 2009

Jag behöver en ny bok

Jag åkte till jobbet förrgår, så som jag gör varje vardag och ibland på helgerna. Byter tunnelbana vid slussen. Hoppar på röd linje mot ropsten. Jag lyssnade på musik i min mp3 den morgonen. Vädermannen är slut sedan ett par dagar tillbaka. Vädermannen som började så bra för att sedan bli halvtråkig för att sluta i ett katastrofalt ältande blahablaj. Jag är besviken och ambivalent. Hur kan något som börjar så bra, sluta så illa? Inte ens käre Reine kunde rädda det där slutet med sin behagliga stämma. Nu vet jag inte vad jag tycker om boken som helhet. Måste man tycka något om en helhet? Jag älskade början, verkligen älskade, klarade av mitten och h a t a d e slutet. Så där så att jag nästan blir lite arg när jag tänker på det.

I förrgår stod jag alltså och lyssnade på musik. Ja, jag stod upp. Det är bara ett par hållplatser och det var rätt mycket folk i vagnen. Mitt emot mig, en och en halv meter bort, stod en kille. Han kan ha varit tjugo kanske tjugofem. Jag var trött. Stod liksom i min egen värld och drömde mig bort med musiken. Stod ganska länge och stirrade på samma punkt utan att vara medveten om vad jag tittade på. Förutom när jag blev medveten om det. Att jag stod och glodde på killens skrev. Jag tittade förstås genast bort, ner i tåggolvet. Sedan skrattade jag lite inombords men det smet ut och jag kunde inte hejda det. Så jag stod där och fnissade ner i golvet en stund. När jag tittade upp igen stod killen och inspekterade sitt skrev. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag kunde gärna inte förklara för honom att skrevhöjd är en rätt behaglig blickhöjd när man är trött. Eller att det inte var någonting som var roligt med just hans skrev. Så jag sa ingenting alls. Tänk om jag gav honom men för livet?

Om tjugo minuter ska jag kolla in Öijer på tvåan. Inte hans skrev alltså, utan mer helheten. Jag ska framförallt lyssna. Jag var visserligen där när det begav sig, men det tåls att ses igen!

5 kommentarer:

Käpt'n Flint sa...

Helvetes jävlar fan vad bra han är, inte skrevpojken utan Bruno då. Jag tycker härmed att vi slutar älta att du var o såg honom och inte jag. Du får mig bara att hata mig själv mer för varje gång det kommer på tapeten. Nu går vi vidare med våra liv, vem vet, kanske kör Öijer en festivalturné i sommar?

Minna sa...

Käpt'n: Så du menar att jag inte behöver påpeka att det var tusen gånger bättre live? Och att det var två timmar istället för en futtig halvtimme?

Men du kan ju hoppas på din festivalturné i sommar, gör du det :D

Milla sa...

Hahaha! Så där har jag också råkat göra. Men killen vars skrev jag råkade titta på bara log ett läskigt sliskigt leende när jag upptäckte mitt misstag. Antar att han var mkt nöjd med vad som gömde sig där inne haha!

magnus thorn sa...

Hmm, man kan fastna med blicken där man inte borde....:)
Beträffande boken har jag förträngt slutet, jag kommer helt enkelt inte ihåg.. Börjar bli senil?..

Minna sa...

Milla: Haha creepy kille! Om det hade hänt mig hade jag nog inte ens försökt hålla inne med skrattet :D

Magnus: Slutet var så dåligt att du har förträngt det? :O