söndag 17 augusti 2008

Minna gör inte tält!

Jag är medbjuden på kräftskiva på lördag. Kräftskiva med massor av nya människor lät sannerligen som en fin start på min stockholmsvistelse. Men när jag sedan fick höra att sovsäck måste medtagas och att det ska sovas i tält så sjönk min entusiasm drastiskt. Jag ser ut genom fönstret och vilar ögonen på hällande regn samtidigt som termometern visar tretton grader.

Vädret hade visserligen spelat mindre roll. Minna gör helt enkelt inte tält! Inte ens om det är tjugofem grader. Det är alltid för varmt, för kallt, för fuktigt eller för myggigt. Framförallt är det för hårt. Dessutom sätter man sig i brännässlor när man ska kissa och det finns faktiskt ingenting positivt alls med att sova i tält. Jag äger ingen sovsäck just av den anledningen och även om jag hade någon så skulle den inte få plats i de redan sprängfulla och för att inte tala om tunga väskorna.

Den där kräftskivan får allt klara sig utan mig om det inte är så att det finns någon skjuts hem igen samma kväll. Tält.. Pfft..

19 kommentarer:

Becka sa...

Annars får du gärna komma över och dricka öl och lyssna på Thåström hela natten. :D

Minna sa...

Becka: Ja! Fast jag dricker gärna öl och lyssnar på Thåström på fredag annars, om du kan? :D

Anonym sa...

haha!

/k

Becka sa...

Det kan jag nog faktiskt. Om jag har några pengar kvar efter ikväll. :D

Magnus sa...

Ja, tält är inget för medelklassen.

Förresten, känner du dig rotlös? På jakt efter identitet?

Minna sa...

Kermit: Ja du vet ju..

Becka: Sweet! Vi får höra närmare, efter ikväll kanske, så jag vet ifall du har några pengar kvar :D

Magnus: Rotlös men inte direkt på jakt efter identitet, den har jag redan lyckats fastställa. Det är mest platsen för mitt varande jag inte riktigt verkar hitta. :)

Det känns som om du skulle göra reklam för någon sekt?

Anonym sa...

Thåström och öl,vilken underbar kombination. Mycket större än så blir det inte!

Tjena!

Jonken.

magnus thorn sa...

Jonken och jag har gjort den där med Thåström vid ett antal tillfällen; det blir inte mycket större än så!

Och tält? Nej tack.

Ha det!

fredrik sa...

Senast jag tältade var på Hultsfredsfestivalen 2003. Då vaknade jag klockan fyra på morgonen av att två personer valde att ha ett slagsmål ovanpå vårt tält så tältpinnarna knäcktes.

Sedan dess gör inte jag heller tält.

graphy sa...

Ja usch för att sova i tält, man känner sig ju som en instängd mask som inte kan röra på sig =P

becka sa...

Jag har pengar kvar! Och öl! :D

twentyfirstcenturydigitalboy sa...

Tält är sexigt. Du kan låna min sovsäck vetja.

Tänka sig, jag vill oxå öl. *surar*

Minna sa...

Jonken: Visst slår det tältning!

Magnus Thorn: Då kan du rekommendera det alltså. Jo, jag tror nog att det är mer min grej än att sova i tält.. Ha det fint!

Fredrik: Haha! Jag trodde inte att du var festivaltypen dock :O

Graphy: Ellerhur! Obehagligt är vad det är!

Becka: Sweet! :D

Twentygigboy: Nej. Det är verkligen inte sexigt någonstans! pfft.

Gör öl då? :D

Magnus sa...

Sekt? Gud nej :)

Spåna lite kring din karaktär och försökte jämföra med mig själv.

Är din identitet skribent menar du?

Magnus sa...

PS. Jag kan vara ganska onyanserad ibland, men är en snäll själ. Vill folk väl.

Minna sa...

Magnus: Måste ens identitet vara någonting man är? Eller ja, alltså som en titel. Jag vet ju vem och vad jag är men jag vet inte om det är så konkret att jag kan förklara det för andra. Låter det klokt? :D

Onyanserad är bra väl?

Magnus sa...

Har alltid fascinerats av människor med bra självförtroende. Vad är hemligheten frågar jag mig. En mystisk diffus känsla som angränsar till stolthet. Men det måste gå att precisera.

Att identitet är kopplat till inre och yttre egenskaper tvivlar jag inte på. Men om ens identitet är så oklar den inte kan verbaliseras, hur kan man då vara säker på den?
För att man uppfostras till att tro på något?

Finns det verkligen odefinierbara känslor bortom språket? Ja, känslan kom ju trots allt före språket.

Jag vet inte riktigt vad jag är ute efter. Försöker inte ifrågasätta dig, utan är bara oförskämt nyfiken ;)

Magnus sa...

Onyanserat är lite gubbigt tycker jag. Slipar på det.

Minna sa...

Magnus: Det kan ju vara så att identiteten är så nyanserad och så mycket att det helt enkelt blir jobbigt att beskriva den i ord (även om det kan tänkas att det går). Känslan man har inom sig att man vet vem man är kanske räcker? Jag vet vem jag är men att förklara hela mitt jag för någon annan är svårare.

Du får prova att slänga dig med lite nyanser då? :)