Sista allt

Idag har jag jobbat min sista dag i skoaffären. En nittiotreårig dam tyckte att det var väldigt tråkigt ”du som är så trevlig”, sa hon. Hon var så söt med sitt vilda gråa hår och sin pigga, glada humor. Det kändes faktiskt lite tråkigt där och då, att jag skulle sluta.

Alldeles nyss badade jag för sista gången i mitt badkar. Det kändes ännu sorgligare. Jag älskar min lägenhet och jag vet inte om jag är riktigt redo att lämna den än. Fast nu är den visserligen halvtom och rätt tråkig men den är min. Den har varit mitt hem de senaste två åren. Det verkar vara ungefär så länge jag stannar på en och samma plats.

Inatt sover jag här för sista gången, och sista gången på länge i min egen säng. Det är sista gången jag och Solo somnar in där tillsammans så som det känns som om vi alltid har gjort. Jag med ansiktet mot väggen och han tryckandes raklång längs min rygg. Hur ska jag någonsin kunna somna utan att ha honom där.

Det är sista allt. Jag längtar tills det vänder, när det blir första allt istället. Det låter så mycket trevligare. Det här är alldeles för sorgesamt.