lördag 1 november 2008

Osänt brev

Jag hittade ett två sidor långt brev idag. Daterat 07-12-19. Det blev aldrig sänt och den tänkte mottagaren fick aldrig läsa det. Det är nästan obehagligt ärligt, naket uppriktigt och jag förstår varför jag aldrig sände iväg det. Det där brevet hade ändå inte gjort någon skillnad. Jag ville inte heller göra någon skillnad med det. Det var ingenting annat än en papperskorg för mina tankar och funderingar. Kanske var det aldrig meningen att det skulle läsas av någon. Men jag blir glad när jag läser slutet idag.

”Jag vill ha gjort ett avtryck i ditt liv. Jag vill inte lämna det utan att ha lämnat ett enda litet spår. Jag vill inte vara någon suddig figur i periferin som du inte ens kommer att minnas om fem år. Och det är lite så det känns. Det känns som om jag snart är bortglömd, bortstädad. Som en skuggfigur i ytterkanterna. Någon som redan sakta håller på att blekna bort. Det gör mig ledsen. Jag vill ju att du ska minnas mig. Och jag vill att du ska minnas mig med värme.

Jag saknar din vänskap. Jag saknar att inte kunna berätta för dig när det har hänt något, jag saknar att inte kunna skicka dig en låt jag vill att du ska höra och jag saknar ditt skratt. Det är precis som han sjunger; Jag längtar inte längre efter att ha dig här men jag saknar dig.”

Jag blir glad för vad jag vet nu. Att jag hade fel. Att en riktigt fin vänskap faktiskt tog form och att jag aldrig blev någon skuggfigur i ytterkanten. Jag saknar dig inte längre, för jag vet att du finns där.

4 kommentarer:

Elin sa...

åsa hade rätt, det här är lite läskigt.. =/ vi har båda haft besök av det förflutna idag.. även om ditt inlägg har ett positivt slut så är det så mycket som är lika över det vi skrivit..

ha en härlig helg minna :)

Minna sa...

Jaså? Jaha ja, så kan det bli..

Ha en bra vecka elin :)

Einar J sa...

Det där var vackert!
En vacker och mycket mänsklig historia med ett gott slut!

Minna sa...

Einar J: Tack! Jag är särskilt förtjust i slutet :)