Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
.jpg)
![]()
.................
Kontakta mig
Om mig
Minna Jonsson, trettionånting
Jag är en frilansande skribent, feminist, kulturjunkie och litteraturvetare. Besatt av alper, rödvin och teveserier i allmänhet och Buffy i synnerhet. Älskar att resa och känner mig alltid mer glamourös än vad jag är. Sambo med J och sedan 20/9 2014 även mamma till lille Elliot, som bara råkar vara världens sötaste unge och det säger jag med en fullständigt objektiv röst.
I den här bloggen skriver jag nu för tiden mest om mammaliv men också en del om nöje, kultur och annat som berör mig. Ta inte allt så allvarligt, det mesta är inte det.
Jag är en frilansande skribent, feminist, kulturjunkie och litteraturvetare. Besatt av alper, rödvin och teveserier i allmänhet och Buffy i synnerhet. Älskar att resa och känner mig alltid mer glamourös än vad jag är. Sambo med J och sedan 20/9 2014 även mamma till lille Elliot, som bara råkar vara världens sötaste unge och det säger jag med en fullständigt objektiv röst.
I den här bloggen skriver jag nu för tiden mest om mammaliv men också en del om nöje, kultur och annat som berör mig. Ta inte allt så allvarligt, det mesta är inte det.
Enkel men komplicerad finns på Facebook
Enkel men komplicerad on Facebook
Bloggintresserade
Kategorier
- andras inlägg (3)
- Bilder (38)
- Drömmar (6)
- kultur (83)
- litteratur (9)
- Litterär gestaltning (9)
- Livsåskådning (24)
- Lyrik (38)
- Mammaliv (46)
- Minnen (22)
- nöje (5)
- Resor (1)
- Vardagsbetraktelser (589)
9 kommentarer:
Är det gardinen? :)
Lite som att bränna sitt ljus i bägge ändar. :-)
Silver: Den ena är lite uppochner :)
Osannolikt tvivelaktig: Så kan man också se det, kanske.
Sååå typiskt Din syster att få till det så, hon kan hon.
Hoppa tågresan hem gick bra/kramen mamman
Ojoj..och jag som tyckte att mitt felande ögonmått (typ en halv meter)var det värsta jag sett i gardinväg på länge, men nu tvivlar jag... ;P
Och förresten...bara 19 dagar kvar nu... :D
Mamma: Haha javisst! Jag tyckte att någonting såg fel ut när vi satt vid bordet och åt höstgryta :D
Tågresan gick bara fint. Kram kram
Malin: Hähä.
Det måste vara lite otacksamt att fylla år så nära jul, nu räknar man ju liksom hellre dit ;D
Hrrrrmf...
Tycker det pågår mobbing här i bloggen nu faktiskt! Jag kan väl inte rå för att jag trädde gardinskrället i fel fåll =/ (fanns ju TVÅ!)
Det blev ju julstämning (till höstgrytan) med det storslagna ”julpyntet” iaf, om än lite skevt.
Passa så inte Lasse och Lisa hittar på trolltyg och rumsterar hos dig, så gardiner och möbler står på trekvart när du kommer hem i kväll... =O // Puss och kram från syrran (det händiga mobboffret) =)
Otacksamt är bara förnamnet!
Jag har många traumatiska födelsedagsminnen att se tillbaka på. Presenter i form av julpynt eller överblivna chokladaskar - alla inslagna i julpapper...
Men mamma har lärt sig...nuförtiden vänder hon julpapperet ut och in.
Men har ändå förlikat mig med det på något sätt. Man kan ju ibland önska att mor skulle ha hållit ut någon vecka till - men eg var det ju jag som alldeles för otålig. Och om jag varit född efter årsskiftet så skulle jag ju inte ha omgivit mig med mina fina klasskompisar eller andra vänner heller. Sådant är lite svindlande att tänka på, att tillfälligheterna ofta avgör allting.
Som sagt, känns helt ok nu - bortsett från julpapperet då.
Systeryster: Du vet att jag älskar dig. Att hänga gardiner uppochner är ju liksom lite av din charm. ;D
Lasse och Lisa står så snällt under julstjärnan :)
Puss och kram!
Malin: Haha utochinjulpapper! Jag brukar inte ens vända på det när jag ger bort saker till folk som fyller runt jul. Har man behagat ploppa ut då så får man liksom skylla sig lite själv ;D
Tillfälligheter kan man ju hålla på och tassa runt hur länge som helst för egentligen handlar ju allt om just sådana.
Skicka en kommentar