Hipp hipp hurra!

Elliot fyller fyra månader idag. Hurra för honom! Och särskilt hurra för oss som har fått varit föräldrar till det lilla charmtrollet i hela fyra månader. Det känns så konstigt hur tiden går både snabbt och långsamt. Det är också lite av en overklighetskänsla hur fort han utvecklas. Alltså vad mycket som händer på fyra ynka månader. Från att ha varit en röd liten, relativt orörlig klump så är han nu liksom en riktig människa. En ganska vild sådan. Och en himla glad människa som ler nästan hela tiden. Vi går här och väntar tålmodigt på det första skrattet som vi tror kommer snart.  Hans leende har bara blivit större och större de senaste dagarna och nu för tiden kommer det ofta som någon konstig hostning när han ler så där särskilt stort när man busar med honom. Tålmodigt var väl att ta i förresten. Det stackars barnet busas nästan ihjäl i vår otålighet. 

Ikväll ska vi i alla fall fira hans fyra månader i livet utanför genom att smaka på morotspuré för första gången. Och med ”vi” menar jag Elliot. Det ska bli så kul att se hur han reagerar. Han kanske rent av skrattar. Men troligtvis har vi någon härlig grimas att vänta.

Han firade sig själv i morse genom att köra någon typ av gymnastik i soffan. Han är hashtagen #aldrigvila personifierad.