måndag 26 januari 2015

Min lilla överman

I morse höll Elliot precis på att somna om vid åtta, som han brukar, när en av våra grannar började härja utanför med någon fånig lådcykel. Precis när Elliot hade slutit sina ögon och jag tänkte ha lite tid för reflektion osv. Alltså den där lådcykeln... Nere i cykelrummet senare, stod jag på riktigt och övervägde att göra pyspunka på den. De förstörde min morgon idag och jag kan förstöra deras i morgon. Öga för öga, eller vad man säger. Vem har ens en lådcykel!? Det är sånt man får för att man bor i Hornstull. Typiskt fånigt indiehippietjafs.

Elliot vaknade i alla fall till igen av det här skramlet med den idiotiska lådcykeln och där och då började en kraftmätning av sällan skådat slag. I tre timmar försökte jag få honom att somna inne och till slut, alltså efter tre timmar, fick jag honom att somna i sin säng. Jag var som bäst i färd med att starta upp datorn för att skriva ett något raljerande inlägg om hur jag är den envisaste människan i världen och att ingen INGEN kan tävla mot mig i något som i slutändan har med envishet att göra. Inte ens min egen son. Just  efter att jag har skrivit första meningen vaknar Elliot efter att ha sovit i hela sex minuter. Och efter ytterligare en timmes försök blir jag tvungen att erkänna att vi verkligen är av samma skrot och korn, han och jag. Och att jag dessutom avlat fram min överman i envishet.

Så jag packade in oss i kläder och bäddade ner Elliot i hårdliften, kånkade ut vagnen och efter fem minuter sov han och jag kände mig lite fånig som hade startat den här liksom prestige-grejen. Att göra en sak av att han ska kunna somna inne på dagarna och därför ägnade hela förmiddagen åt det. När jag istället bara hade kunnat gå ut med honom en halvtimme så hade saken varit ur världen... Och jag kanske inte fortfarande skulle vara sugen på att göra pyspunka på lådcykeln.

Inga kommentarer: