onsdag 14 januari 2015

Rör inte min bebis!

Idag hade vi visning av vår lägenhet för sjuhundraåttioelfte gången. Tjejen som kom var jättetrevlig och vi småpratade lite om livet och jag stod och höll i Elliot som precis hade vaknat.. efter en tupplur i selen(!?). Då sträckte hon plötsligt fram handen och pillade med sitt finger på hans kind. Pillade med sitt otvättade och ospritade finger på min bebis! Jag såg framför mig hur bajs, baciller och sjukdomar hade färdats från hundanus och gubbnäsor längs andras händer, penisar, tunnelbanehandtag och rulltrappsräcken till hennes finger för att slutligen hamna på min bebis oskyldiga lilla bebiskind. Jag fick ju stå emot med hela mitt väsen för att inte backa bakåt och skrika åt henne att SLUTA RÖRA MITT BARN! Man vill ju inte framstå som något bacillskräcksfreak och galning framför någon vars lägenhet man kanske skulle vilja ha. Och jag förstår ju ändå folks benägenhet att ta i små söta bebiskinder.

Men faktum är att jag faktiskt är livrädd för baciller. Alltså egentligen inte smuts och såntdär, så mycket. Men sjukdomsbaciller. De skrämmer livet ur mig när det kommer till Elliot. Jag menar, en vanlig förkylning hos en vuxen människa kan ju vara helt förödande och livshotande för en liten bebis. Så därför går ju alla människor omkring och är potentiella smittobärare av dödliga sjukdomar i mina ögon. Alla människor är livsfarliga HOT. I alla fall så länge de har ospritade händer. Eller är i närheten av min unge. Särskilt så här på vintern när alla förkylningar kan vara RS-virus. I Stockholm ska det tydligen peaka i februari, men ni kommer inte se min bebis på någon tunnelbana nära dig förrän i slutet av mars. Tidigast. Kanske juni. 2020. 

Inga kommentarer: