Gå ut och var glad, din jävel

Igår postade jag mitt lägenhetskontrakt. Nere i vänstra hörnet under rubriken ”uppsägning” hade jag kladdat ner min namnteckning. Tre månader och en vecka har jag kvar att tillbringa i den här lägenheten innan den ska lämnas i samma skick som den intogs.

Det känns lite skrämmande. Jag har egentligen inte en aning om vad som händer till hösten annat än att det inte händer i det som jag i nästan två års tid har kallat mitt hem. Men samtidigt känner jag mig helt underbart pirrigt förväntansfullt. Stockholm väntar på mig med sitt myller, med sin skönhet. Och jag hoppas att det är där jag befinner mig om tre månader och en vecka.

Den tvekan jag ändå må hända känner när jag promenerar försjunken i tankar, försvinner snabbt när Lundell plötsligt fyller mina öron med sin sång. Och när jag hör vad han sjunger känner jag mer än någonsin att jag har gjort rätt, hur uppenbart självklart det egentligen är. Jag tar tag i mitt liv och gör med det vad jag vill. Jag kan ingenting annat göra än att stolt sträcka på ryggen och vara glad. Ja nu jävlar händer det.



Gå ut och var glad, din jävel!