Små ord

Inatt hörde jag någon viska någonting. Små ord med stor betydelse. Det kändes så verkligt när en välbekant röst uttalade dem, nästan som på riktigt. Men sedan vaknade jag och insåg att ingen hade sagt någonting alls. Allt som fanns omkring mig var ett kompakt mittinatten-mörker och tystnad. Den där tystnaden. Den viskar inga ord alls..

Kanske var det lika bra att det bara var en dröm. Jag skulle inte veta vart jag skulle göra av de där orden ändå, om de sades till mig på riktigt. Särskilt inte om de kom från just den munnen.