tisdag 20 maj 2008

Som vackrast när hon gråter

Måste du vara som vackrast när du gråter?” Frågar han försiktigt och stryker bort en av dessa ändlösa tårar från hennes kind. Rödgråtna, maskarakladdiga ögon är på intet sätt vackra men han har en förmåga att se bortom svartgråstrimmiga kinder och svullna ögon. Han ser henne som den hon är innanför sitt bräckliga skal. Blottad och naket sårbar. Genuint vacker. Han ser henne, rätt in i henne, som ingen annan.

Tårar bränns. Hon har tidigare funderat över det uttrycket. ”Tårarna brände innanför ögonlocken”, det har alltid känts så banalt, så tråkigt och fantasilöst. Men tårar bränns. De bränner innanför ögonlocken och de bränner när de rullar ner längs kinderna. Som eld bränns de. Små salta elddroppar bränner hål i hennes kinder när hon tyst svarar honom det enda hon vet att hon kan svara:
Så lämna mig inte då.”

Han darrar lite när han kysser henne, som om hans innerlighet inte riktigt får plats i gesten. En kyss, ett sista farväl innan han lämnar henne ensam. Hon är vackrare än någonsin men han vänder sig inte om för att se. Han ser henne inte längre. Det är hennes öde. Att vara osedd av de enda ögon som verkligen kan se henne.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert.

"han kysser henne som om hans innerlighet inte riktigt får plats i gesten"

Helt jävla vackert!

Anonym sa...

Arty. Verkligen. Snyggt. Vackert. Jag kan inte riktigt bestämma mig, men en tavla målade du åt mig i vart fall..:)

Allt gott.

Anonym sa...

jaha så du bloggar här nuförtiden?

hur kom det sig att du "flyttade" ?

/hiro

Minna sa...

Käpt´n Flint: Roligt att du tycker så, tack =)

Magnus: Tack, det var verkligen fina ord du gav mig. :)
Ha det fint.

Att älska Alex Schulman: Japp, här är jag. Jag vet inte hur det kom sig att jag flyttade hit. Lessnade på ab antar jag :)

Anonym sa...

Minna, det här är nog det bästa du någonsin har skrivit! Ja, som jag läst då!

Love it!!

Minna sa...

Missmayhem: Tack vad roligt att du tyckte om det :)

Anonym sa...

Fy fan Minna,mitt där i rummet befann jag mig ,men jag lämnar det nu,fort!
Hoppas jag aldrig behöver ha dom tårarna rinnandes nerför mina kinder,det är ett skört liv vi lever.

Det berörde det där, Tack!

Jonken.

Minna sa...

Jonken: Jag verkar inte kunna släppa taget om den här sorgliga undertonen. Men en dag kanske jag skriver om ett rum där någon vill stanna :)

Men det känns bra att det berörde på något sätt.