.jpg)
Jag kan tycka att jag är rätt charmig när jag skäller på frågorna i uppgiftshäftet för att de är knasigt formulerade, eller bara allmänt konstiga. Jag tycker också att jag är ganska charmig när jag är kvinna nog att be dem om ursäkt när jag upptäcker att jag har läst dem fel, eller missat att läsa halva frågan av någon anledning, vilket händer allt för ofta.
Men jag tycker nog även att det är rätt o-charmigt att bli charmad av sig själv så där. Fast bättre jag själv än ingen alls, skulle jag ändå vilja säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är en hårfin gräns mellan galenskap och charmighet när någon pratar med sig själv eller t.ex. ett papper, jag tror att det här går under charmigt ;)
Hähä, jag pratar skrämmande ofta med mig själv. Eller egentligen pratar jag inte med mig själv utan med saker runt omkring mig. Men om ingen människa finns i närheten; what to do. :D
Skicka en kommentar