Årets första oväder

Som en gammal klyscha klöv blixten himlen mitt itu. Strax därefter dundrade åskan, ett mäktigt dån som inte tvekade inför att skrämma små barn till gråt. Mullret lämnade mig med rysningar i hela kroppen. Tänk att de kom så tidigt i år, åskvädren. De som enligt mig, är sommarens absoluta höjdpunkter beslutade sig igår för tjuvstarta säsongen. En kort men ljuv stund.

Ackompanjerade av åskan, störtade regn och hagel ner mot gatorna och folk sprang där nere som om hela världen höll på att rasa samman. Billarm började tjuta ett efter ett tills det att hela gatan var full av blinkande bilar som desperat sökte hjälp i form av elektroniska rop. Och mitt i allt sken solen. Strålarna fick det forsande regnvattnet att glittra som ingenting annat och regnbågen som bildades i horisonten bestod verkligen av alla de där färgerna som man tänker sig att den ska bestå av. Vid dess fot stod alldeles säkert en kruka med guld.

Helt plötsligt blev det tyst. Åskmolnen drog sig undan och tog det fallande regnet och haglet med sig. Ensam kvar stod solen som sakta började dra sig nedåt. Det enda som fortfarande vittnade om ovädret som nyss varit, var små smältande iskorn lite här och var, oceaner av vatten på gatorna och mitt lyriska humör.