onsdag 28 maj 2008

Positivt tänkande

Jag har inte hittat någon lägenhet i Stockholm ännu. Men jag fick mail från en snubbe i Kista där han meddelade att om alla sjutusen människor som har varit och tittat på hans lägenhet tackar nej så har han min mailadress. På bostad.Stockholm står jag på plats nummer åttionio i kön för en etta i någon glömd förort i en av huvudstadens absoluta ytterkanter.

Däremot har jag fått bekräftelse på att min egen lägenhet är uppsagd. Jo, men man kan väl ändå säga att det går framåt det här.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vi är i samma sits du och jag... Hoppas att det ornar upp sig! Ska själv ta tag i det där när min (vad som känns som) malariafeber har släppt. Hur länge har du stått i bostadskön? Jag har stått 3 år och vissa lägenheter är inte heeeelt utom räckhåll. Tror som du säger att många tackar nej till mindre attraktiva. Samtidigt blir man av med sina poäng om man tar den själv. Dilemma. Keep hope alive! Nu ska jag sova. Kram

Minna sa...

Silver: Tre år? Men då är det väl inte helt omöjligt att få en helt okej lägenhet. Treor är ju lättare att få än en mindre om man har råd eller kan tänka sig att dela. Annars är det nog möjligt att få tag på en okej etta också, för dig alltså. :)

Jag har stått i kö i två veckor så jag får nog satsa på ett annat sätt att få en lägenhet så länge. Det löser sig, det gör det alltid.

Krya på dig hörru! Kram

Elina sa...

Du verkar ha lika bra framförhållning som jag men på något mirakulöst vis så ordnar allt sig ändå i slut :)

Lycka till med lägenhetsletandet!

Minna sa...

Elina: Framförhållning är inte min bästa egenskap direkt. Jag vet inte om jag har den överhuvudtaget. Men som du säger och som jag sa så ordnar det sig alltid på något vis.

Tack! :)