tisdag 6 maj 2008

Det gungar

Försöker hitta fast mark att stå på. Allt gungar och jag börjar bli sjösjuk. Jag pusslar med bitar för att försöka hitta svar i bilderna de förmedlar. Men när en del av en bild går att urskilja så suddas en annan ut. Alla självklarheter uteblir och ingenting är konstant. Jag bygger med klossar, försöker bringa ordning i kaoset men allt rasar hela tiden samman och jag får börja om.

Utanför fortsätter världen. Dagar och nätter ersätter varandra utan att alls ta någon hänsyn till att jag inte hänger med. Sekunder tickar förbi, blir till minuter, blir till timmar, blir till dygn. Blir till månader och år. Vintern smälter i förmån för våren. Sommaren blommar över och snart är hösten här.

Sommarbris blir till vind, blir till orkan, blir till en förtvivlad suck. Det gungar och jag har ingenting att hålla mig i. Det är full storm och jag är i desperat behov av en livboj.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hur går det för dig, Minna? Kommer du till Sthlm?

kram
Jessica

Minna sa...

Står din gäststuga fortfarande till förfogande?

Jo, jag tror att jag kommer till hösten. Om jag nu inte får kalla fötter.

Kram =)

Anonym sa...

Jag har väl inte avslöjat var min nya butik ligger? :-O

;-)

Minna sa...

Det har du. Är du rädd att jag ska komma och bo där? :D

Anonym sa...

Jag menar inte det här på ett skadeglatt sätt, men det känns skönt att det finns andra där ute i behov av en livboj. Välkommen :)Det är bara att hålla huvudet högt och följa stormen dit den tar oss!

Minna sa...

Ja, det finns nog några stycken skulle jag tro. Det är väl bara att välja; flyta med strömmen eller kämpa mot den. Det är väl det valet som är lite svårt, och en livboj hade sannerligen uppskattats.

Anonym sa...

Ja, bo, sova, äta frukost, äta godis, äta läsk, äta bulle, äta frukt, äta min matlåda och sånt är jag rädd för.

Nädå :-D

Minna sa...

Hähä be afraid, be very afraid :D