Det är skönt ute. Från överallt hörs det skratt och glada röster. Balkongdörrar står öppna och på slitna utemöbler sitter människor i knä på varandra för att alla få plats där ute. Jag går mellan husen och känner mig nästan delaktig i festligheterna och jag tror att jag känner lukten av alkohol där jag går.
Jag ska inte alls på fest. Jag ska hem och sova. Jag har faktiskt jobbat hela fyra timmar idag. Man kan nästan säga att jag har jobbat sex timmar eftersom jag får dubbelt betalt för två. Förövrigt är det ganska ansträngande att sälja skor. Idag var det lugnt, det är ännu mer ansträngande att försöka få tiden att gå när det inte finns några kunder att lägga den på.
När vi vänder hemåt ser jag en ensam rosa tulpan sticka upp ur de nedklippta buskarna framför mitt hus. Jag motstår en impuls att plocka den. Undra hur den har hamnat där. Antingen så måste det vara ett misslyckat försök till att odla tulpaner eller så har just den här hamnat där av en slump. Men den är fin där den står, helt trotsigt rak. Lite som ”hej, här är jag och det finns ingenting du kan göra åt saken.” Jag skulle visserligen, som sagt, kunna plocka den och ta död på dess uppstudsighet men jag tycker om den där den står. Helt malplacerad och dan.
Jag känner mig rätt tillfreds ikväll. Ikväll har jag känslan av att allt kommer att ordna sig. Det kommer att ordna sig om jag bara kan komma på vad jag vill och hur jag vill att det ska ordna sig. Det kan ju vara en fördel att veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Klart det kommer att ordna sig, det gör det alltid/Kram mamman
Ja visst gör det det. :)
Kram
Allting ordnar sig Minna,och jag tror du kommer ordna till det på ett briljant sätt!
Sätt på dig din vackraste klänning och gå ut o briljera livet och levandet!
Jonkenkram!
Klart det ordnar sig, jag förstår inte längre varför jag någonsin tvivlade. Och nu är jag mer säker än någonsin på vad jag vill :)
Ja nu jäklar!
Kramen!
Skicka en kommentar