Ingen hejd

Jag vet inte om jag anser mig vara en särskilt känslig person, jag är inte så där att jag gråter speciellt ofta över saker och ting. Det är nog inte många som har sett mig gråta alls. Men när jag ser sorgliga, lyckliga eller bara känslosamma filmer, serier, dokumentärer eller nyheter – i min ensamhet – då släpper jag loss tårarna så pass att man lätt skulle kunna åka gummiflotte längs mina kinder ifall jag var lite större.

Nu har jag avancerat ytterligare och även lagt till en reklam att gråta över. Det är lite jobbigt eftersom reklamfilmer sänds rätt ofta, särskilt denna. När jag ser den här reklamen kan jag inte hejda mig, jag börjar gråta varenda gång. Fast om jag har sällskap så försöker jag sansa mig men om man skulle titta på mig så skulle man se att mina ögon är alldeles glansiga och det är nog ingen större idé att försöka prata mig under tiden den visas.

Att gråta till serier och filmer kan möjligtvis vara lite gulligt eller sött. Men reklamfilmer? Någon hejd får det väl allt vara på bölandet.



Men jag blir så glad när han blir glad när dom äntligen vinner. Hur kan man egentligen låta bli att gråta en skvätt då?