onsdag 18 juni 2008

Ett vanligt telefonsamtal

Varför jag inte gillar att ringa till okända människor:

Minna: Hej, du hade svarat på min annons...
Kille: Ja, precis
Minna: Haha det lät som om du hade svarat på min kontaktannons.
Kille:
Minna: Inte för att jag har någon kontaktannons ute.
Kille:
Minna:
Kille: Jo lägenheten...
Minna: Ja, just det.

Jag är inte bra på det helt enkelt. Alls.

Hur som helst så var lägenheten för dyr. Jag tror inte att jag kan lägga ut 6800 i månaden även om allt då ingår. Men jag skulle ringa ifall jag ångrade mig sa han. Jag kan ju föreställa mig hur det skulle låta.

5 kommentarer:

Carro sa...

hahahaha sååå Minna över det hela jag garvar ihjäl =P

emma sa...

haha! jag tror att man helt enkelt skulle vara lite lyckligare utan telefoner... Att ringa till okända människor är så sjukt jobbigt och det blir alltid fel :(

Jag var typ 17 år och hade sökt jobb i en affär där det pratades engelska, dum som jag var. En vacker dag ringde dom:
Hello, is it Emma speaking?
Yes!
Do you speak English?
Yes!
What are you doing at the weekdays, are you in school, or..?
Yes!
Ok... What does your schedule look like?
Eh... Yes!

Jag skäms fortfarande en smula.

Silver sa...

Haha! Det var ju skitroligt. Killen måste ju vara helt humorbefriad som inte såg det roliga. Fortsätt med såna spontana samtal :)

fredrik sa...

Haha, du är så rolig Minna!
Tur att du inte ska flytta dit. Bo med en sån tråkmåns :-D

Minna sa...

Till hans försvar ska sägas att när han ringde upp mig senare å kvällen för att diskutera eventuell hyra så presenterade han sig som killen som hade svarat på min kontaktannons så helt humorbefriad var han inte. Fast sen skulle jag inte bo med honom heller utan bara i hans lägenhet.

Det är rätt typiskt Minna egentligen, en sån där grej. Händer lite titt som tätt får jag säga..

Haha Emma, hur tänkte du där egentligen? :D