Proud mary keep on burnin

Det blev ingen personalfest för mig igår. Det blev öl och irish på Tant Grön med Tina och Magnus istället. Uteserveringen som kvällen i ära hade världens vanligaste trubadur och en servitris som inte var helt hundra. Trubaduren sjöng alla de där låtarna som alla trubadurer alltid sjunger på sådant vis som trubadurer alltid sjunger dem på. Ibland försökte han att få med sig publiken, det gick så där eller snarare inte alls. Förutom två överförfriskade damer som satt längst fram, de skrålade med och önskade så klart Creedence om och om igen, till trubadurens oerhörda förtjusning. Sedan avslutade han varje låt med ”Thank you, thank you musiclovers”. Förutom damerna i fram var det igen som applåderade.

Magnus: Vad har ni på fat?
Servitris: Öl.
Enough said.

Vidare fortsatte vi till en klubb som en gammal klasskompis till mig har tillsammans med ett par andra. Den klasskompisen gick jag i samma klass som från fyran till nian. Han var nog förövrigt min andra kärlek, efter Anders förstås. Klubb kobra, där spelades det schysst musik. Jag blev uppbjuden att dansa av en kille som måste ha varit tjugo år yngre än jag. Nåväl, sju år yngre kanske. Jag tackade nej och kände mig gammal. Magnus bjöd på violshots, då kändes det lite bättre.

Jag träffade en kille som kan ha varit i min ålder nästan. Vi kan kalla honom Benny. Han hade i alla fall en katt som var vit och som jag gosade med tills att mina ögon började klia och jag bestämde mig för att promenera hem.

Och av någon underlig anledning luktar jag citron idag. Funky.