Kära dagbok

Min hemska förkylning gick över på två dagar, redan i onsdags var jag pigg och kry. Jag vet inte om det var päronsplitten som gjorde det eller om jag helt enkelt är jäkligt bra på att blir frisk. Egentligen är det lite synd, nu när jag inte är sjuk måste jag göra vettiga saker. Till exempel måste jag börja packa lite. Eftersom det mesta till att börja med ska förvaras hemma hos mamma och pappa kan jag göra allt lite lättare genom att packa ner det som jag ändå inte använder. Då kan de när som helst komma och hämta en låda så slipper man (de) ta allt på en gång.

Sedan är det ju den där uppsatsen också som faktiskt ska skrivas klart under sommaren. Förbannade uppsats. Jag har nog aldrig hatat någonting så mycket som jag hatar den där uppsatsen. Fast jag vet ju att det är lite mitt fel eftersom jag aldrig får den klar. Men det känns som om den är ett levande väsen som endast existerar för att hänga över mitt huvud och vara spydig och få mig att må illa. Jag hatar den. Jag hatar den!

Igår var jag på snabbvisit i Stockholm, det var rätt vettigt. Jag klarade av att åka tunnelbana själv lite varstans. Jag är så stolt så stolt. Men det gäller att träna nu, om två och en halv månad ska det bli vardag. Det kommer att gå finfint. Jag är redan lite av en expert på att åka tunnelbana. Fast själva åkandet är inte så svårt i och för sig, det är att hitta rätt tunnelbana som är det knepiga. Men jag är väldigt bra på det också.

Förövrigt så fick jag till mitt B i journalistiken så nu ser jag fram emot ett B i hela kursen. Känns okej att få B. Jag är nöjd.

Jo, men det rullar väl på här. Det rullar på rätt bra skulle jag vilja säga.