söndag 15 juni 2008

Kramp

Om man inte har någonting att skriva så ska man skriva bara så där ändå, det säger alla som kan något om att skriva. Man ska flödesskriva. Bara skriva skriva skriva utan att stanna upp, utan att tänka efter, utan att tänka alls egentligen. Samla ord i en följd som kanske inte ens säger någonting. Sedan ska man hoppas på att det kommer något vettigt tillslut. Att meningar som betyder någonting börjar ta form. Helst ska man skriva flera collegeblock per år. Samla dem på hög i någon bortglömd låda i någon dammig garderob.

När man har några stycken ska man plocka fram alla dessa och studera dem, läsa alla nonsenstexter noggrant. Kanske att man kan använda några av texterna som man har skrivit i brist på någonting att skriva. Kanske att man hittar någon liten oslipad diamant som man kan fila på tills fingrarna blöder och huvudet är nära att explodera. Men vem har tålamod med sådant där? Lägga ner flera timmar på att skriva nonsens för att någonting av det kanske möjligtvis kan bli till något en dag. Det måste vara lättare än så. Det måste finnas en genväg.

Och vadå skriva i collegeblock förresten, Vem gör ens det nu för tiden? Fast jag saknar visserligen charmen med att skriva för hand. Allt känns så mycket innerligare så. Kramp i fingrarna till trots. Jag tror minsann att jag ska författa ett brev bara för att. För hand. I ett collegeblock. Det kanske kan bli början på någonting nytt.

5 kommentarer:

Magnus Thorn sa...

Jag har funderat över precis samma sak. Och att skriva för hand är underskattat.
Ett steg tillbaka, två steg fram?..

Ha det.

Anonym sa...

Handskrivna blev är vackra, de säger så mycket mer än bara orden som är formade på papper. Jag älskar att få sådana, men skickar aldrig något själv, då det tar så mycket längre tid :/

MP sa...

Jag har, trots min dåliga handstil, tänkt samma sak. Och jag har en underbar Mont Blanc-penna som bara ligger och väntar på att bli inlämnad på lagning och satt i arbete. Om jag bara hittar den så..

Elina sa...

Många gånger tycker jag att det jag lyckas forma med tangenterna aldrig blir annat än en massa trams och då ger jag heller upp än att fortsätta. Så, kanske ny strategi krävs?

Minna sa...

Magnus: Just precis. Man borde kanske gå tillbaka lite ibland för att komma framåt. :)
Ha det fint!

Twenty......: Jag vet! Jag skulle bli jätteglad av ett sånt brev. Fick ett vykort från en kompis en gång helt utan anledning. Bara det var roligt :)

Lyckligt ovetande: Jag har också taskig handstil. Det hade varit roligare att skriva för hand om den var snygg. Leta du reda på din penna och plita ner ett brev!

Elina: Kanske. Jag får för mig att man får ut mer känsla när man skriver för hand. Men jag kanske bara romantiserar över hela grejen.