Inte för mig

Jag minns att solen sken in genom ett litet fönster alldeles invid taket. En enda tunn stråle letade sig in genom det tjocka glaset och pressade sig ner mot rummets golv. I dess ljus dansade små, nästan osynliga dammkorn trotsigt, som för att visa upp sig i det strålkastarljus som nu plötsligt tilldelats dem. Deras enda chans att synas. I ljuset och dammet lekte en regnbåge ogenerat med sina storslagna färger. Kastade dem otvunget omkring sig i rummet. Spred dem generöst så att alla kunde se det magnifika skådespelet. Det hela var så vackert. Som en föreställning innan första akt.

Men jag såg det aldrig.
Det var inte för mig.