Om jag lägger mig under din fotsula, kommer du att märka mig då, eller kommer du bara att finna marken ovanligt mjuk men lite knölig? Svårare att gå på. Kanske att du funderar över ifall du har klivit på mossa, mossa på mjuka kullerstenar. Det är, kan hända, allt du ser mig som; mossiga, mjuka kullerstenar under dina skor. En knagglig besvärlig bit av väg. En bit på vägen.
Du borde veta att det inte finns några mjuka kullerstenar. Och jag, jag är ingen bit på vägen. Jag är målet.
Möjligtvis ett aningens besvärligt sådant.
Så se mig, hör mig, rör mig. Berör mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kan ju bara läsa dig.
Men det räcker långt.
Kram då.
Jonken!
Det räcker gott och det gör mig glad.
Kram på dig. Och glad påsk!
Skicka en kommentar