Svagheten som försvann

Jag träffade en människa igår. En människa som jag har träffat till och från i ungefär tio år. En sådan som jag har varit alldeles för svag för, alldeles för ofta. Jag har inte sett honom på ett tag men igår såg jag honom. Han kom fram och pratade med mig, tyckte att vi skulle sätta oss i en omöjlig soffa som stod vid sidan av dansgolvet. Jag märkte att den där svagheten jag alltid har haft för honom helt var borta. Det kändes så skönt, som att bli av med en fotboja, nästan. Jag hoppas att han hade en trevlig kväll. Och att hans ego inte blev allt för skadat.