.jpg)
Imorgon ska jag stå på tågstationen och vänta. Äntligen. Det var visserligen bara en vecka sedan jag stod på tågstationen och väntade på tåget. Det som skulle ta mig ut på äventyr i huvudstaden. Den här gången kommer jag inte att vänta på något, utan på någon. Och det var länge sedan. Alldeles för länge sedan.
Jag tänkte för en stund sedan på hur mycket tåg och tågstationer som har varit involverade i mitt liv under de senaste åren. Antingen har jag varit på väg bort, på väg hem, eller väntat på någon som jag väldigt gärna har velat träffa. Tågstationer är magiska, det är faktiskt så. Fullkomligt magiska.
Att vänta på en tågstation, vart jag än ska, fyller mig med förväntningar och förhoppningar eller sorg och den saknad som jag vet kommer att slita i mig när jag väl har lämnat stationen. För om jag sätter mig på ett tåg, då är det för att jag väldigt gärna vill dit tåget ska fara eller så vill jag väldigt ogärna dit, ogärna åka ifrån den jag har besökt. Jag har nog aldrig varit likgiltig inför en tågresa.
Att möta någon på en tågstation däremot, det gör jag alltid med glädje och liter pirr i magen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tåg är Grejen. Det är skillnad och medför en speciell känsla att resa med tåg mot att resa med exempelvis buss.
Och nu när jag läste ditt inlägg här så kom jag att tänka på min gammelmormor som bodde i Eskilstuna. Dit tog man tåget ibland när man var liten, med mormor eller mamma. Kanske är det därför dendär speciella känslan med tåg sitter kvar i en..vet inte.
Ja, absolut! Och ja det är verkligen jättestor skillnad.
Så kan det vara. För ofta när man åker tåg så kommer ju tidigare känslor som är förknippade med tåg tillbaka. Det lät som en behaglig känsla hur det än ligger till :)
Jodå, du har så rätt; det var en behaglig känsla. :)
Skicka en kommentar