Det här med att leva i nuet

Klart att man vill leva i nuet, ta vara på varenda sekund och minut. Det finns en reklam på tv med ett tråkigt par som borstar tänderna och en speakerröst som meddelar att sekunder försvinner, blir minuter, blir timmar, blir dagar, blir år och jag, jag blir deprimerad. För vad menas egentligen med att leva i nuet? Att uppskatta varenda sekund av sin tillvaro? Om tillvaron bara består av tråkiga måsten, betyder det att man måste lära sig att uppskatta dem? Eller får man fuska och bara leva i nuet ibland?

Jag tycker om att ha saker att se fram emot, som min Stockholmsresa, den gjorde mig motiverad att plugga hårt de två månaderna innan jag åkte, för jag visste att jag skulle få en rolig belöning, jag visste att jag hade något att se fram emot. Och väl där, ja då levde jag i nuet som aldrig förr. Min nästa belöning, min nästa här-och-nu-upplevelse är Oh Laura-konserten den 28:e mars. Men efter det är det tomt i min belöningskalender.

Kanske att jag måste lära mig att uppskatta alla tråkiga måsten ändå, att leva i nuet hela tiden. Eller så får jag skynda mig att försöka hitta på något roligt.