Nattliga samtal

Jag fick ett samtal från en vän inatt. Jag tycker om sådana samtal. Spontana samtal, från glada personer. Sådant piggar upp. Humöret smittar. Särskilt när vännen låter som Ola Rapace. Det gör det okej att den här vännen, just den här natten gjorde att jag var vaken till det att klockan nästan var fem. Indirekt egentligen. Han gjorde att jag, efter vårt samtal, blev tvungen att se ytterligare avsnitt av Dexter innan jag kunde gå och lägga mig. Han gjorde mig nyfiken. Alltså är han skyldig. Allt är hans fel. Men jag är, som sagt, glad ändå.

Något som skulle göra mig ännu gladare är om denna person kunde lämna sitt dumma Stockholm och besöka Gävle en helg. Samtal är ändå ganska långt ifrån the real deal, om man säger så. Glada människor i egen hög person är rätt mycket roligare än en röst i en telefon (vem den än låter som). Men jag är inte den som tjatar. Typ. (Det här gills inte.)