Skrämmande

Det är skrämmande att hela min tillvaro ibland kan stå och falla med en enda person. Att en person kan ha makten över mitt välmående. Att samma person kan få mig att må himmelsk bra för att sedan få mig att känna det som om jag krälar på botten av ingenting, för att efter det åter lyfta upp mig igen, till oanade höjder av lycka.

Särskilt är det skrämmande om det faller sig som så att personen i fråga inte ens skulle vara medveten om den makt denne faktiskt har över mig, inte ha en aning om att den skulle ha förvandlat mitt känsloliv till en bergochdalbana. Jag tycker inte om tanken om att någon annan kan styra över mitt välmående men tyvärr är det lätt hänt ibland. Fast å andra sidan, ifall denne person bara skulle få mig att lyfta – då skulle jag kunna gå med på det. Men jag gillar inte dalarna. Jag kan gärna vara utan dalarna.