.jpg)
Ibland måste man berätta för någon hur man känner för den. Kanske för att få klarhet i något man själv är lite osäker på. Kolla av ifall den andra personen vet mer än vad man själv gör. Eller bara se var den står. Vad vill den? Vad vill man själv? Att berätta för någon hur man känner är lite som att vinna eller försvinna. Man vet inte riktigt vad som kommer att hända när man med hjärtat i halsgropen berättar för en annan människa att man gillar den. Men när man väl har gjort det så får det bära eller brista. Bollen ligger hos den andra personen. Man står där och är beredd på vad som helst. Och det är okej. Så länge man slipper ovissheten så är vilket svar som helst relativt tillfredsställande, oavsett om det är positivt eller negativt. Bara man får veta. Någonting. Vad som helst.
Fast istället för svart eller vitt så blandas de två ihop till någon slags gråzon i svaret man får. Det visar att den andra människan inte alls är antingen eller. Och det där konkreta svaret uteblir. Efter allt mod man har samlat på sig för att berätta och för att fråga, så är man inte ett dugg klokare. Man är om möjligt ännu mer förvirrad. Vad menar människan egentligen? Det var väl bra? Eller var det dåligt? Man har ingen aning!
Och det är ett exempel på saker jag tycker kan vara frustrerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vi kommer att sätta oss ner och se över det här.
Bah! Ni håller aldrig vad ni lovar.
Oj vad jag känner igen det där. Kan bli riktigt förvirrande, för båda sidor dessutom. Jag tycker att det ska vara som Vi i 5:an;
På fråga A svarar jag:..... och på fråga B svarar jag: pass
Sverka: Haha men om man passar vet man ju inte heller någonting :D
Hmmm sant. Vi får helt enkelt införa nya regler. Nästa gång jag kommer i en sån där situation ska jag ha med mig ett förtryckt svarsformulär där "Pass" eller "Jag vet inte" inte finns med som svarsalternativ.
Sverka: Det låter som en strålande plan. Jag tror att jag ska införa det jag med!
Skicka en kommentar