Framtidsdrömmar

När jag var liten alternerade jag mellan att vilja bli författare, åklagare och privatdetektiv. Allra helst ville jag nog bli det senare, som Bröderna Hardy. Jag älskade Bröderna Hardy när jag var liten. Jag tror fortfarande att jag hade blivit en utmärkt privatdetektiv. Min sjukliga nyfikenhet, min irriterande envishet och min förmåga att luska reda på saker skulle alldeles säkert komma rätt väl till pass.

Jag har nog inte helt släppt drömmen om en egen detektivbyrå, känner jag. Jag undrar om det finns någon utbildning för att bli privatdeckare och om arbetsförmedlingen skulle ge mig ett saftigt startbidrag. Men framförallt undrar jag om jag skulle passa i hatt och trenchcoat.

Apropå hattar så hade P3populär ett reportage om hattmode idag när jag cyklade ner på stan. Det fungerar så där med ett modereportage i radio får jag lov att säga. Dessutom var jag så upptagen med att föreställa mig hur hattarna såg ut att jag höll på att bli påkörd av en bil. De borde se upp bättre, sådana där bilförare. De kan ju inte hålla på att nästan köra på framtida detektiver på det där viset.