.jpg)
Inatt drömde jag om Anders. Det var en fin dröm på sätt och vis. Vi satt på en liten ö en bit utanför fastlandets strand och höll varandra i handen medan vattnet mellan oss och stranden brann. Jag lutade huvudet mot hans axel. På andra sidan vattnet bråkade folk. Jag vet inte om vad, men det var fullt av människor som slogs och skrek åt varandra. Vissa försökte ta sig över till vår ö men det brinnande vattnet hindrade dem. Jag och Anders pratade om saker som kan te sig rätt obetydliga i en sådan situation, så där som det är typiskt att man gör i drömmar. När jag vaknade var jag kär i Anders.
Han var min första kärlek, fast i drömmen var han vuxen så som han har varit de senaste gångerna jag har stött på honom i verkligheten. Anders var även min dåvarande bästa kompis bror. Vi var ihop i två veckor när jag gick i nian. Det var mitt fel att det tog slut. Det står inte klart och tydligt i min dagbok men man kan ju ana:
”12/10 – 96
Kära Dagbok
Jag har varit tillsammans med Anders i två veckor. Idag var det skoldans i Sörbyskolans gympasal. Det var jättetråkigt så Linda, jag och Ellinor [Anders syster, reds anm.] cyklade till Hemlingby med Danne, Jordan och Erik. Det var tråkigt i Hemlingby också så vi åkte tillbaka till skoldansen. Då hade Chrille kommit dit och jag började prata med honom. Vi satt på en madrass men efter ett tag gick vi ut bakom gympasalen och pratade. Men jag gick in ganska fort för det var kallt och jag var kissnödig.
När jag kom ut från toaletten stod Linda och Ellinor utanför. ”Jaså, du har slitit dig från Chrille nu?” Sa Ellinor skitsurt. ”Ja”, sa jag bara. Sedan satt jag med Chrille tills att jag skulle gå hem. När jag kom ut från discorummet satt Anders alldeles utanför. ”Vafan håller du på med?” Sa han skitsurt. Jag spelade oskyldig och undrade vad han menade. ”Vafan håller du på med?” Frågade han igen och blängde på mig. ”Vadå håller på med?” sa jag. ”Du har ju strulat med någon kille!” sa han men jag nekade. Jag hade ju faktiskt inte gjort något. ”Carlos sa att du gick in i skogen med någon kille!” sa Anders. Jag bara tittade på honom. ”Jaha, men då ljuger han” sa jag och så gick jag därifrån. Chrille följde mig ända hem. Jag tror att han gillar mig. Vi gick jättenära varandra.
Ps. Nu är alla skitsura på mig. Fan va livet är komplicerat!”
Jag tror att det tog slut där någonstans mellan mig och Anders. I nästa dagboksanteckning den 26/10 är jag intresserad av någon som heter Micke. Konstigt, jag var ju galet kär i Anders till och från hela mellan- och högstadiet så beter jag mig så där när vi väl blir ihop. Redan där hade jag intimate issues, tydligen. Fast jag hade förträngt att jag någonsin varit en sådan där satmara. Usch, det ger mig magont, även om jag bara var femton. Jag undrar vad som egentligen menades med Anders plötsliga uppdykande i min dröm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Haha ja du är det därför jag oxå fortf har issues med kärlek o förhållanden, min dagbok är så patetisk, kär i den ena efter den andra och man var ju verkligen SÅ himla kär i dem oxå - utan att oftast inte ens ha pratat med dem...
Min psykolog *host* säger att alla personer man drömmer om är en avspegling av sig själv. Det de säger eller gör är det du som gör/säger. Så de personerna som skrek och slog är kanske det du är rädd för ska ta sig in i det blivande förhållandet du kommer ha med en man. Du vet att tyggheten det fina inte alltid varar utan att det blir bråk och djävulskap.
Jaja... vad vet jag.
Jag drömde om min bok att det var heeelt åt helvete med layouten när jag öppnade den. Tydligen så var boken jag och insidan var de kaos jag har just nu.. men som han sa, det är ju bra att jag kan stänga den och lägga den åt sidan.
Jag gillar min psykolog :)
Mary: Va skönt att det är fler än jag med pinsamma dagböcker. Mina är så pinsamma att jag vill dö lite varje gång jag läser dem. Haha. Tänk vilka problem man hade på den tiden. :D
Leia: Ja, men jag läste en sommarkurs i jungiansk psykologi för några år sedan och där fick vi analysera drömmar ungefär på samma sätt. Men även om alla personer i drömmen är jag själv så undrar jag lite varför den delen av mig blev gestaltad just av honom. Men det var en bra analys av dig, jag tror mycket väl att det kan ligga till så.
Usch, jag hatar när man drömmer sådana drömmar, om kaos. Men detvar ju positivt att du kunde lägga boken åt sidan. Det borde ju betyda att du har lärt dig att hantera kaoset?
Din psykolog verkar vara en vettig man. :)
Jag tror nog det, just nu mår jag bättre än på mycket länge, hoppas att det håller i sig.
Otäckt med drömmar, jag minns bara mardrömmarna. Men nu har jag inte drömt något märkligt på länge så det ska väl även det ses som ett sundhetstecken.
Det är vår Minna! Vår=förälskelse :)
Va skönt. Det gör det säkert. :)
Ja, fast jag kan gilla en del mardrömmar ibland. Det blir som tvärtom mot det tråkiga vardagslivet. Fast jag vill nog hellre verka sund, jag med.
Usch, det känns inte som vår. Här snöar det =/
Just det, du bor där uppe uppe. Stackars dig :P
Sund är tydligen när man är social och glad.. det är bra, jag har bara den sociala biten kvar.
Jag vet =(
Att vara social är överskattad, åtminstone i för stora mängder. Man gör bäst i att vara precis så social som man känner för att vara. Annars går man ju tillbaka till det där med att inte vara glad istället.
De första kärlekarna har en tendens att dyka upp igen. I drömmar. Och jag är glad att den där tiden, tonåren, är förbi. Vilka förvecklingar, vilket sus av ångest, men å vad underbart det kunde vara! Men som sagt, det är över och förbi och jag sörjer inte..
Ha det gott!
Ps. Final på Heartbreak den 25 april.
Magnus: De har ju det. Det är fortfarande en speciell känsla som intar min kropp när jag ser honom, fastäm vi bara var barn då, när de begav sig.
Ja, det var sannerligen både på gott och ont att vara ung. Det är rätt underhållande att se tillbaka på den tiden genom dagböckerna. Man känner inte alls den där personen man var då.
I´ll be there! Ha det fint!
Skicka en kommentar